Det vansinnigt smakfulla köket

Att vakna ensam hemma hos Hatten och Gråsparven och leta upp frukost i deras kök var inte ett helt enkelt uppdrag för Nattens Väktare. Hans vänner hade gått till jobbet medan han låg på deras vardagsrumsgolv och sov sött. Det var inte förrän hans mage väckte honom med ett högljutt morrande som han förstod att det var dags att stiga upp och hitta något att stilla sin hunger med, men mycket mer än så förstod han inte. Hatten och Gråsparvens gastronomiska kunskaper övergick allt mänskligt förstånd, de absolut märkligaste smakerna som absolut inte borde passa ihop i en maträtt, passade alldeles utmärkt i deras kök och blev till ack så smaskiga måltider. Deras kök var en djungel av smaker och bara de hade en karta över djungeln och kunde hitta där i. De var trollkarlar och köket var deras magiska grotta, konstnärer som målade i grytor och stekpannor istället för stafflier. 

För en vanlig dödlig person som Nattens Väktare, med tankarna på en enkel frukost bestående av bake up-bröd, ost och nån trevlig sylt, blev detta något överväldigande. Likt en främmande övernattare som vaknat upp mitt i Dr. Frankensteins laboratorium och börjat leta efter en lampknapp (vi antar att det fanns fler än en knapp hemma hos Frankenstein och att konsekvenserna av att krycka på fel knapp var långt hemskare än att man råkade tända i hallen istället för i köket), letade sig vår maskerade hjälte fram genom kylskåpet med mer hemmagjord sylt än han någonsin hade sett. Vissa syltburkar hade så hårt åtsittande lock att han inte alls vågade öppna dem, andra såg påbörjade ut men luktade lime, eller rabarber, eller spektakulärt och ytterst exklusivt sockerkanderade superpäron med lätt touch av kanel och koriander. Allt verkade väldigt gott, men han insåg att han kanske tillhörde de där tråkiga människorna som föredrog jordgubb eller hallonsylt på morgonen innan hjärnan och alla smaklökarna vaknat. 

Han hittade en lemoncurd, en åtminstone relativt ortodox smak på morgonen, tänkte han för sig själv och skulle just till att plocka ut baguetterna ur ugnen då han upptäckte att han faktiskt inte såg några grytvantar någonstans. Där fanns små tänger anpassade för att plocka syltlökar, saxar specialiserade på klippning av örter, slevar och skålar med stora hål i och en visp som, om man tryckte in rätt knappkombination på skaftet, transformerades till ett litet jetplan som man kunde sätta sig i och flyga till butiken och köpa grädde om man glömd handla det förut. Allt var väldigt praktiskt förutom om man skulle plocka ut jättevarma baguetter ur ugnen. Sakta gick det upp för Nattens Väktare att han mycket möjligt redan hade sett grytvanten, men att den varit så spektakulär att han vid första anblicken (och följande anblickar) inte förstått att det var en vanlig grytvante. Han gav tämligen snart upp tanken på att hitta någon grytvante, han fick försiktigt peta ut baguetterna på något han antog var en tallrik. 

När de kulinariska galningarna Hatten och Gråsparven kom hem skrattade de lätt åt hans dumhet och öppnade den översta lådan i hyllan mittemot ugnen och pekade ner i den.

”Där har du en grythandske”, sa Hatten och flinade så där som bara han kunde. Sen bjöd de på ett gudagott te med smak av litchi.