Den biologiska äggklockan

Badankan tittade förtvivlat ner i kastrullen med kokande vatten. I vattnet låg tre vita ägg och skuttade mot bottnen, som om de i panik försökte ta sig därifrån. Var det kanske nått slags spastiskt anfall, eller kanske rent av dödsryckningar hon såg? Det verkade helt klart som att det var för sent att rädda dem och om inte annat så hade Badankan troligtvis smält om hon hoppat i kastrullen och försökt få upp de små äggen. Hon började gråta en stilla gråt.

Den som någon gång har sett en badanka gråta vet att det är enormt hjärtskärande. De små gummitårarna som rann ner för hennes kind hade fyllt vilken gråsten som helst med känslor av sympati och en önskan att ha ett par armar att omfamna den lilla badankan med. Nattens Väktare var inget undantag.

”Men kära vän, hur är det fatt?”, frågade han oroligt.

”De där äggen… Det hade ju lika gärna kunnat vara mina barn! Det hade lika gärna kunnat vara mina små badanke-bebisar du skulle äta till frukost!” utropade hon och började storgråta. Batman kliade sig fundersamt i pannan, som om han övervägde att säga något lite för elementärt, med risk för att låta dryg.

”Öhm, de där äggen är ju inte befruktade, det finns inga kycklingar i dem… Eller badankor...”

”Det vet jag väl!”, tjöt Badankan. ”Men tanken på badanke-bebisar på din macka gör mig ÄNDÅ upprörd!”

En kort stund var det endast hennes snyftningar som hördes. Det och kugghjulen i Batman´s huvud som började bearbeta några ytterst ovanliga tankar, även för hans livliga fantasi.

”Lägger badankor ägg?”, frågade han tillslut. Nu blev Badankan också tyst en stund. Hon tittade ner i kastrullen. De där äggen var ungefär lika stora som henne själv. Bara tanken på att lägga ett sådant ägg var tillräckligt för att locka fram migrän av utomjordiska proportioner.

”Nej…”, svarade hon. ”MEN MAN KAN VÄL FÖR TUSAN FÅ ÖNSKA NÅN GÅNG IBLAND?!” 

Det var då det gick upp för honom, hon ville bli mamma och hennes biologiska klocka ringde så högt i hennes öron att Batman nästan kunde höra det själv. Han sneglade så diskret som möjligt på Badankans pojkvän, den gigantiska giraffen av papier-maché som stod i kökets hörn och sov. De två var så extremt olika man skulle kunna tänka sig, men ändå var hans Badankans älskade ögonsten och hon tänkte spendera resten av sitt liv med denne, skaffa barn och ett fint hus någonstans. Fler löjliga tankar dök upp i Batman´s huvud, men löjliga på ett sätt som man helt enkelt inte skrattar åt. Om det någonsin funnits någon tvekan om att Badankan aldrig skulle kunna bli en biologisk mor, så var den tvekan nu tämligen tillintetgjord. Han samlade sig och tittade sin vän djupt i ögonen.

”Så du vill bli mamma?”
"Ja...", snyftade Badankan tillbaks. "Men det blir lite svårt, eller hur?"
"Ni har aldrig funderat på att adoptera?"