Terrorn i natten

Det var en mörk och olycksbådande natt, spindlarna ylade mot månen och dammråttorna sökte skydd under soffan. Det var nästan så otäckt att natten själv försökte fly därifrån, ty i natt hände det! En mörk siluett rörde sig genom lägenheten, sökandes, längtandes och alldeles ensam. Ögonen skimrade i det månljus som vågade leta sig in genom de halvt stängda persiennerna. Ett dovt mullrande hördes från siluettens mage, som ljudet av en sorgsen val instängd i en torktumlare. 

Kylskåpsdörren slogs upp med en smäll, en paprika skrek förskräckt och en zucchini blev blek av fasa! Varelsen som strök omkring i Batman´s hem var hungrig och kylskåpets innevånare visste att deras dagar var räknade! Det hela gick över på en kort sekund, skriken blev till tystnad, smörpaketet blev renslickat och alla mjölkpaketen stod tomma på hyllan när slaget var slut. Varelsen var mätt, men det där onda i ögonen lyste fortfarande. Det var dags för rackartyg! 

Badankan vaknade av ljudet av någon som klipper aggressivt med en sax, och mycket riktigt så stod det en mörk siluett i garderoben och klippte hål på strumpor medan den log elakt med vita tänder. Med fasa blev hon åskådare till hur varelsen spolade ner allt kaffepulver i vasken medan ett djävulskt fniss sipprade ut som en giftig gas ur hans mungipor. Hon övervägde att gå och väcka Batman, men hon vågade inte röra så mycket som en fjäder. Hon satt där och stirrade ut i mörkret i hela natten, bönade och bad att terrorn skulle sluta. Det sista hon såg av siluetten var när den hällde i sig innehållet i tre av whiskyflaskorna som stod i skafferiet, sen klev den ut i hallen och allt blev tyst.

När morgonens första solstrålar sken över det sovande samhället såg Batmans hem ut som en hinderbana. Han vaknade i skohyllan med en dunkande huvudvärk. Han hade förstås ingen aning om hur han hamnat där och varför han hade andedräkten av en gammal trött drake, men han tänkte att en kopp kaffe säkert skulle rätta till hans sinnesstämning. Efter att ha snubblat på den stora ryggsäcken som av någon anledning stod mitt i dörröppningen till köket och sedan upptäckt att kaffet var slut satte han sig ner i kökssoffan bland tömda whiskyflaskor och snabbmakaroner som omsorgsfullt hällts ut över madrassen. Hade det varit fest i hans lägenhet igår? Hade han ens blivit bjuden till denna fest? Han kunde inte minnas någonting, allra minst att han själv var den enda deltagaren.

Badankan var nattens enda vittne, hon var den enda som visste varför det inte längre fanns några hela par strumpor i hemmet, var husnycklarna låg gömda och varför toalettpappret hängde som girlander i gardinstången. Hon var den enda som visste om den otäcka siluetten och vem den tillhörde. Varför Nattens Väktare hade vaknat i hallen och inte i sängen där han hade gått och lagt sig. Badankor går aldrig i sömnen, men de kan ha nog så roligt åt de som gör. Nog visste Batman att hon skrattade åt honom, men han fick aldrig riktigt kläm på varför. Han fortsatte leta efter sina undangömda husnycklar.