Berusade tankar

Kvällen hade blivit lite för sen och fötterna hade blivit lite för runda. Med kinder bitna av den kalla vinden stapplade en trött och småfull Nattens Väktare in i sin lägenhet så tyst han kunde, där fanns de som försökte sova och han hade inte för avsikt att störa dem. Han ville inte väcka någon som skulle drabba honom med dåligt samvete, döma honom för hans onyktra tillstånd eller se snett på hans marinerade livsstil. Eller frågar honom hur dagen varit och tvinga honom att inse att även denna dagen varit tämligen medioker. Han ville bara gå och lägga sig, få ta tag i allt nästa dag. 

Fulla och trötta människor smyger inte så bra, Nattens Väktare var inget undantag. Det han upplevde som att smyga igen dörren efter sig och försiktigt ställa ner skorna lät snarare som någon som slagit upp ett hål i väggen och försökt täcka igen det genom att välta en hylla mot det, därefter släppt två bowlingklot i marken. Det är nästan för självklart för att sägas, men jo, någon vaknade av ljudet. Ljuset tändes och i andra sidan hallen stod en sömnig badanka och tittade på honom. 

”God kväll…”, sluddrade han och såg ut som om ansåg att det var ett bra sätt att be om ursäkt för den klumpiga entrén. Till sin förvåning såg inte Badankan arg ut, inte ens lite besviken. 

”Ska vi dricka lite vatten och prata om livet”, frågade hon vänligt och hänvisade honom till vardagsrummet med sina små vingar av gummi. 

Det är ganska kul med badankor, för de verkar liksom kunna läsa ens tankar. Kanske var Badankan riktigt smart, kanske var hennes röst bara ännu en röst i Batman´s huvud. Kanske spelar det ingen roll när man sitter i en soffa, dricker vatten och har ett väldigt förtroligt samtal med sin badanka. De pratade om människor, deras förväntningar på honom och hans förväntningar på dem. Att försöka passa in men ändå vara sig själv. Att stirra upp i stjärnorna och komma fram till att man inte spelar så stor roll trots allt, och att ingen annan gör det heller. Relationer till andra är svåra, man måste ha tillräckligt med distans för att inte bli knäckt men tillräckligt intimitet för att få ut något alls av det. Många djupa saker kom ur Batman´s mun, det mesta betydde inte någonting alls egentligen. Badankan lyssnade i alla fall, nickade och hummade. Efter en timme avbröt hon honom och sa:

”Jag gillar dig, men du borde sluta oroa dig hela tiden. Jag oroar mig aldrig, du ser ju hur bra jag mår”. Nattens Väktare tittade skeptiskt på henne.

”Du är ju en badanka, badankor oroar sig väl aldrig över nått?”

”Nej, just det! Var lite mer som en badanka!” 

Med detta obegripliga råd i åtanke tappade han upp ett bad till sig själv. Han visste inte hur han skulle kunna vara som en badanka, men badkaret var säkert ett bra ställe att börja.

”Pip”, muttrade han för sig själv.