Det började vid tjugotre-tiden. Nattens Väktare stod i
köket och kokade linsgryta. Det var ungefär vad pengarna räckte till just nu,
men det var i alla fall otroligt nyttig mat och något mer spännande orkade han
inte laga när det ändå bara var han som skulle äta. Ensamhet var en krydda utan
smak. Det var då han hörde rösten igen.
Att det faktiskt var en röst
hade han inte förstått förrän nu. Det där gurglande ljudet från köksvasken som
alla andra sa åt honom förmodligen berodde på fel i avloppet, eller var kanske
till och med dags för stambyte? Och åtgärdat det hade han försökt några gånger.
Först kom vaktmästaren och fixade med starka fettlösande medel och sugproppar,
men efter några dagar kom det gurglande ljudet tillbaka. Nu spottade den
dessutom upp vatten och slagg. En avloppsspolare kom till undsättning och
spolade bort stoppet med högtrycksslang. Naivt nog trodde Nattens Väktare att
ljudet, vattnet och den hemska lukten skulle vara borta nu.
Kanske var det för att han var
trött efter en tung arbetsdag i julhandeln, kanske var det cognacen och vinet
som influerade hans sinnen, men i natt förstod han plötsligt varför problemen med
vasken inte gick att lösa.
”Du skall icke äta linsgryta”,
gurglade vasken.
”Men det är ju snart klart”,
sa Nattens Väktare.
”Du skall bege dig till din
närmsta ICA-handlare och köpa den största påsen chips du kan hitta.”
”Vem är du?”
”Jag är anden i vasken, men
det spelar ingen roll. Du skall köpa chips.”
Det var som om den gurglande
rösten i vasken kände Nattens Väktare, för han var ju mycket mer sugen på chips
än linsgryta. Han lämnade spisen, gick till ICA och köpte chips. För säkerhets
skull köpte han en flaska öl också, för hade vasken bara tänkt på det skulle
den säkert sagt åt honom att göra det med.
Klockan var 2.30 när vår
hjälte vaknade i vardagsrumssoffan med chipssmulor på magen och öl i mustaschen.
Han smög ut till köket där linsgrytan fortfarande stod framme och lamporna var
tända. Vasken var tyst. Nattens Väktare kikade ner i det svarta hålet. Det
luktade förfärligt, men just nu var det i alla fall lugnt. Då öppnades två ögon
där nere i dunklet och den maskerade hjälten hoppades till av rädsla.
Han måste ha sett i syner.
Helt nyvaken, så det vore inte konstigt. Han släckte kvickt i köket och smög in
i sovrummet. Han ville inte väcka…
”Var tusan har du varit”, pep
Badankan irriterat.
”Öhm… I vardagsrummet.”
”Och vem var det du pratade
med i köket?”
”Ingen”, sa han snabbt, för
hur skulle han förklara för sin badanka att det bodde en ande i köksvasken,
utan att framstå som galen?
Hon frågade inget mer och
snart hördes snarkningar från den lilla gummikroppen.
Nästa morgon stod Nattens Väktare med telefonen i högsta
hugg. Han skulle ringa och felanmäla vasken igen, och den här gången skulle det
där gurglandet försvinna för gott!
En ohygglig stank kröp upp ur
det svarta hålet tillsammans med en deciliter gråvatten.
”Vad gör du för nåt?” gurglade
rösten.
”Du ska ut ur mitt liv nu! Jag
ska felanmäla dig.”
”Du skall icke göra något i
den stilen. Du skall köpa mer chips.”
Nattens Väktare var nära att
göra precis som han blev tillsagd, han var ju mycket mer sugen på chips än
riktig frukost. Men nej, han kunde inte hålla på så här! Han tryckte in
telefonnumret till LKFs felanmälan. Men precis när han skulle trycka på grön
lur slog köksdörren igen och lamporna började blinka.
”Du skall icke felanmäla mig”,
gurglade vasken. ”Du skall köpa mer chips.”
”Du gillar verkligen lättsaltade potatischips, du”, sa en
kassörska.
Inte förrän nu märkte vår
hjälte att han fallit för vaskens knep igen. Den här gången hade han lastat upp
tre påsar på kassabandet. Fortsatte det på det här viset skulle han inte ha råd
med julmat.
Han betalade och log generat
när kassörskan berättade att hon var mer en popcorn-typ.
En sak var säkert, han var
tvungen att konfrontera den där vasken, men hur? Skulle han ringa en exorcist?
Skulle han bussa Badankan på den onda anden? Eller skulle han göra som vanligt
folk och kolla hur det såg ut i vattenlåset?
Fortsättning följer …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar