Var det ett hemligt kodord? Var det en uppmaning? Var det en varning? Meddelandet som han fått av sin kollega Mad Bro var lika kryptiskt som det var mystiskt. "Bananer" stod det i meddelandet och kunde betyda vad som helst. Efter några timmars funderande blev han trött på att spekulera i saken mer. Så han glömde helt enkelt bort det, precis som maskerade hämnare brukar göra om det är någonting de inte förstår med en gång. Det var först när Nattens Väktare satt på bussen in till den farliga staden Malmö som han plötsligt kom att tänka på det igen.
Malmö var känt för sitt farliga nattliv, och det bästa sättet att överleva var att försöka smälta in. Utan förvarning plockade en av passagerarna på bussen fram en banan och började äta, ljudligt och obehagligt. En hotfull stämning började ta form. Han insåg snart att alla de andra passagerarna i bussen också åt på vars en banan. Det var bananer överallt. Alla åt och hela bussen luktade banan. Men själv hade han ingen. Hans liv svävade i fara och han var tvungen att få tag på en banan så fort som möjligt. Helst en hel klase.
En röst i sätet bakom honom väste plötsligt:
"Du har väl bananer med dig när du åker in till stan?"
Förskräckt vände han sig om och tittade vart rösten kom ifrån. Men när han vände sig om fanns det ingen där, bara ett tomt säte. Han kände en nervös svettdroppe rinna ner från pannan och paniken spred sig i hans kropp. Han vände tillbaks huvudet och upptäckte att alla de andra passagerarna förvandlats till gigantiska bananer. De stirrade på honom, så där livlöst som bara bananer kan. En av dem sa med död röst:
"Var är dina bananer, Batman?", varpå de andra bananerna började bete sig hotfullt. Den Svarta Riddaren satte sig förskräckt upp i sitt säte och fingrade efter sin telefon, i hopp om att han kanske kunde ringa efter förstärkning. Men när han tog upp telefonen hade den också förvandlats, till en liten banan med ett elakt leende.
"Det är kört för dig, lilla fladdermus! Utan bananer är du ingenting i den här staden!"
Han kastade sig av bussen och sprang mot första bästa matbutik. Överallt i staden stod förvuxna bananer och tittade på honom. Fruktansvärda röster skrek "Bananer! Bananer! Bananer!" i hans huvud. Han var helt ensam i en stad full av dessa hotfullt gula frukter. Han rusade in genom dörrarna till matbutiken och vrålade i full panik: "GE MIG EN BANAN!!!"
Det blev helt tyst. När han tittade sig omkring var alla bananerna borta, där stod bara en samling förvirrade Malmöbor som undrade varför han skrek och förde oväsen. En nervös butiksarbetare kom fram och sa försiktigt "Bananerna hittar du i frukt och grönt-avdelningen, till höger där borta." Nattens Väktare förstod ingenting mer än att han kanske just hade gjort bort sig en aning. Han köpte sina bananer och gick ut ur butiken. Ett sms från Mad Bro plingade till i hans telefon, som nu blivit normal igen. Det var en påminnelse om bananerna han skulle köpa med sig till marängsvissen de skulle kalasa på under kvällen.
Vad finns att lära av den här historien, undrar ni? Om du är en paranoid superhjälte med svaga nerver är det en bra idé att alltid ha med en klase bananer när du åker till stan. Du vet aldrig när behovet kan bli som värst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar