Rena lakan

Doften av rena lakan svävade som en frisk sommarbris genom hans hem. Det var som att all ro i världen fanns samlat i de där lakanen, då han fylldes av värme och hopp om ett långt och underbart liv när han såg dem ligga utsträckta över hans bäddsoffa. Som att bli lovad att få sova som ett barn och vakna nästa dag som en ny människa. Nattens Väktare var, kort sagt, förhäxad av dess mjuka och rena utseende. Vad visste väl han om att lakanet på hans bädd var en ondskefull varelse från ett parallellt universum där lakan härskade och bäddade sina sängar med människor. Den var utsänd för att ta över människornas värld.

Lakanet var special-tränat och hade högsta betyg i både doft, mjukhet och andra tekniker som användes för att förslava människor i evig sömn. Nattens Väktare var känd för att sitta uppe hela nätterna och vaka. Och när han väl gick och la sig, sov han så oroligt att det var ett i stort sätt omöjligt uppdrag att få honom att ligga kvar. Men med sina toppbetyg från diverse träningsläger för stridslakan, var det här lakanet otroligt säkert på en triumferande seger. Nattens Väktare skulle gå och lägga sig i det och aldrig kunna stiga upp igen. 

Lika lite som Den Svarta Riddaren visste om att lakanet låg inne med otäcka planer, hade lakanet självt inte räknat med flera saker. Det visade sig att den maskerade hämnarens snarkningar var så högljudda att de, med största sannolikhet, kunde väcka de döda. Dammråttor sprang för livet när de massiva ljudvågorna kom flygande. Sen hade vi problemet med hans skyhöga kroppstemperatur. Om han på ett skämtsamt sätt skröt om hur "het" han var, så var det i själva verket inte något skämt alls. Nattens Väktare hade fått Nordpolen att smälta om han lagt sig att sova där (men på grund av sin enorma kärlek för isbjörnar, lät han snällt bli). Däremot blev lakanet snabbt plaskvått av all svett och det blev svårare och svårare att arbeta ostört. Men tappert kämpade det vidare. Allt för att lakanen, den ulitmata rasen, skulle kunna ta över även denna värld. 

Men lakanets patriotiska kämparglöd, som nu genomlidit oväsen, dregel, extrem värme och svett, nådde till sist en sin gräns. Till sin stora fasa upptäckte det att när Nattens Väktare nått djupsömn började han dra de otroligt dåliga ordvitsarna han var ökänd för, fast i sömnen och fullkomligt nonstop. Gränsen var passerad och i full panik ryckte lakanet sig bort från bädden och rusade, så fort det kunde, mot närmsta portal till sin egen värld. Erövringen blev abrupt avbruten och portalen till lakanens värld var för evigt stängd.   

Den Svarta Riddaren själv blev väldigt förvånad när han, mitt i natten, upptäckte att hans lakan var borta. Hade han glömt att bädda innan han gick och la sig? Självklart inte! Det fanns säkert en logisk förklaring till det hela, tänkte han för sig själv. Det fanns det nämligen alltid. I det här fallet var ett parallellt universum, styrt av ondskefulla lakan, den mest logiska förklaringen.