Mörkret sänkte sig sakta över det lilla samhället och ännu en dag hade gjort sitt för världen. Vad skulle den betyda i morgon? Vem skulle komma ihåg den? Det var en bekymmersam känsla som varje dag gick hem med. I morgon skulle en ny dag ta över jobbet och den gamla dagen var, på sin höjd, ett minne blott. Det var en dags sorgliga öde att passera och aldrig komma tillbaka igen.
Kanske dagarna träffas i en, för oss, okänd del av världen och berättar för varandra vad de fått uträttat. En del av dem skryter kanske om allt bra som hänt under deras tid på jorden, medan andra kanske får skämmas över något förfärligt som hänt. Några gråa dagar har inget alls att berätta för de andra, medan andra har varit så händelserika att man i rättvisans namn borde skriva något kul om dem.
Nattens Väktare satt i sitt kök och filosoferade över vad just den här dagen skulle bli ihågkommen för. Vad skulle den ha att berätta? Någonstans i världen hade två människor kanske träffats för första gången, tagit en fika och blivit bästa vänner för resten av livet. Någon annan stans hade någon blivit förälder för första gången. På en helt annan plats hade någon mist sitt barn i en trafikolycka. Någon hade gjort bort sig inför någon han älskade. Någon låg hemma med hög feber. Överallt skedde så mycket olika saker på en och samma gång. Hur skulle en dag veta om den gjort bra ifrån sig? Kanske var dagar egentligen rätt avtrubbade typer, som framåt slutet inte brydde sig särskilt mycket alls.
Nattens Väktare visste inte alls hur han skulle minnas dagen. Kanske som dagen då han steg upp, åt frukost och handlade lite kaffe. Det var inte mycket att skryta om. Å andra sidan, vilka dagar är egentligen tillräckligt intressanta för att, exempelvis, skriva ett helt blogg-inlägg om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar