Kärlek i badkaret

Vacker sång hördes från Batman´s badkar. Det var så mycket kärlek i luften att kaklet i badrummet nästan bytande färg till rosa. Det lustiga med hela situationen var att det inte var badkarets ägare, Nattens Väktare, som sjöng så ljuvligt och spred den rosendoftande atmosfären omkring sig. Han låg på sin soffa och sov, bitter och ensam, precis som vanligt. Men vem hade tappat upp ett bad och lagt sig i det för att sjunga ljuva sånger om kärlek och lycka? Vem hade tänt små värmeljus och lagt rosenblad i vattnet? Vem i Batman´s lägenhet var så optimistisk att den faktiskt trodde på kärleken? Svaret var både oväntat och surrealistiskt. Svaret var Badankan! 

Den Svarta Riddaren drömde en sagolikt vacker dröm. Han drömde att han hittat sitt livs kärlek, att hon älskade jazz och var duktig på att göra både semlor och smörgåstårta. Och så plötsligt hade han trillat ur soffan och vaknat med ett otäckt ryck. Tillbaks i sin gråa vardag, på golvet bredvid sin soffa med ansiktet begravt i en hög dammråttor. Deprimerad över hela situationen gick han ut till badrummet för att besöka toaletten. När han öppnade dörren vällde det ut dofter av nyligen utblåsta värmeljus. På badkarskanten satt Badankan och försökte låta bli att titta på de rosenblad hon inte hunnit få upp ur vattnet innan Batman kommit in. Nu flöt de omkring och skyltade med att det hade hänt något särskilt här för bara en sekund sen. Känslan som hängde i luften på ungefär samma påträngande sätt som när en person hängt sig i en takbjälke, var generande och påkommen. 

"Värst va här luktade mysigt" sa Den Svarta Riddaren sömnigt. "Firar vi något?" Han fick inget svar, dock blev tystnaden i badrummet lite pinsammare för var sekund det fortsatte vara tyst. "Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att du träffat någon", sa han lite slött. Då hörde han hur Badankan hostade till, och när han vände huvudet mot henne såg han hur hon hade bytt färg från badanke-gult till vansinnes-rött. Han förstod med en gång att en rodnande badanka definitivt var ett tecken. 

"Du HAR träffat någon! Eller hur!", utbrast han retfullt och petade till henne så hon nästan pep. Hon nästan lyste rött nu. Så generad var hon. Att bli kär var något som hon inte var van vid och det passade inte heller hennes image som taggig och bitter. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga.  

"Jaaahaaaa", fortsatte Den Svarta Riddaren med samma dryga röst, "Är det en badanke-kille? Hur har du fått kontakt med honom?". Hon förstod att han skulle fortsätta vara dryg och nyfiken tills han fått reda på alla detaljer, så hon hade inget annat val än att berätta om honom.

Över en varm kopp te och lite mysig musik berättade Badankan för Den Svarta Riddaren om världens mest fantastiska badanke-kille. Han var vackert röd och hade stora, underbara ögon som såg på henne som ingen annan gjort tidigare. Med sin underbara humor och sina små fyndiga komplimanger hade han fått hennes en gång så iskalla hjärta att tina upp och slå som aldrig förr. Dessvärre var han inlåst i en plastlåda i en butik som hette "Lagerhouse". Ingen visste när någon skulle komma och köpa honom, och då skulle de kanske aldrig någonsin träffas igen. 

Med en beslutsam blick ställde Nattens Väktare ner sin tekopp och sa "Jag ska köpa honom!"