Badanke-drömmen som gick i kras

Skillnaden mellan att köpa en badanka och att adoptera en må verka liten för någon som inte är en superhjälte, men Nattens Väktare visste precis hur stor denna dagen var. Inte minst för Badankan som nu var redo att bli mamma. Hon satt på Batman´s axel och log ett nervöst men förväntansfullt leende. Hur skulle hennes barn se ut? Vad skulle hen heta? Skulle hen vara blyg som deras far eller framåt och tuff som henne själv? Hon fnittrade vid tanken på att ha en liten badanke-unge i knät.

Nattens Väktare kunde inte undvika att fälla en liten sentimental tår när han tänkte på vilken stor dag detta var för henne. Han kom också att tänka på hur han själv hade känt när han träffat Badankan för första gången och ärligt talat hade han väl inte känt så där förfärligt mycket just då. Han hade fått henne i present, mest som en rolig grej, och hon hade hamnat i en bokhylla någonstans och inte fått speciellt mycket uppmärksamhet under några år. Det var inte förrän en sorglig dag när Batman hade känt sig lite mer ensam och värdelös än vanligt som han plötsligt hörde att Badankan pratade med honom. Tröstade honom, till och med. Först hade han trott att han blivit galen i sin ensamhet, men sen beslöt han sig för att det var Badankan som blivit galen. Det var ju trots allt hon som börjat prata, inte han. Hur som helst var de från den dagen mycket nära vänner.

Och nu, flera år senare, satt hon på hans axel och gjorde sig redo för det stora klivet in i livet som förälder! Nattens Väktare fällde ännu en tår och klev in på Lagerhaus där det brukar säljas badankor i alla tänkbara färger och former. De gick fram till en stor låda där någon okänslig själ bara hällt ner badankorna som om de vore konservburkar till stormförsäljning. De såg ut som små olyckliga gummistycken där de låg, själlösa och obetydliga. Badankan försökte hälsa på en av dem, men fick inget svar. Inte minsta tecken på liv ens när hon rörde vid dem! Chockad tittade hon på Batman i ett sökande efter förklaring. Då fick hon syn på en stor hylla med badankor av ”finare kvalitet”, badankor som såg ut som små sjömän, djävlar, änglar och så vidare. Hon fick också syn på en EXAKT kopia av sig själv, vilket roade henne något, men inte heller här visade badankorna några livstecken! Sålde Lagerhaus DÖDA BADANKOR?

”Vad är det här för en förfärlig plats?”, utbrast Badankan med en stor klump gråt i halsen. ”Vems är den sjuka hjärnan bakom det här?”

”Jag vet inte...”, svarade Nattens Väktare, ”men vi kanske får leta någon annan stans…” Nu såg han att hans vän grät. Allt hade gått helt fel! Hennes drömmar gick i kras, och hennes hjärta lika så. Hon var tröstlös. Det var då det hände!

”Mamma!”, ropade en liten, glad röst precis bakom dem. Med tårfyllda ögon vände sig Badankan om för att se vem som ropat de magiska orden. Rösten tillhörde inte en liten söt badanke-unge, utan en liten och relativt småful giraffunge, men Badankan var helt övertygad vid första ögonkastet!

”Mitt barn!”, ropade hon och omfamnade det lilla knyttet, som förvisso var lite större än henne själv. Men vad vet väl badankor om hur stora giraffungar är? Och vad spelar för roll när man just blivit mamma till en?