Bollar i luften och jag i garderoben

Det var ett fruktansvärt oväsen hos Nattens Väktare, det lät som en grupp barn i 7års-åldern som fått äta inget annat än socker en vecka och nu fått vars ett trumset. Oljuden kom från garderoben som för övrigt var stängd och förseglad med spik och grova plank, som om Batman försökt förhindra sina skjortor från att rymma. Men inte var det skjortorna som bultade på garderobsdörren för att komma ut, det var Batman´s alla jag och alteregon som blivit inlåsta där. Han själv satt i lugn och ro på altanen och åt frukost med ett ansiktsintryck av så avspända proportioner att det var imponerande. 

Vanligtvis avskydde han att äta frukost med sig själv, men det blev avsevärt mycket lättare när han kom på att han kunde låsa in de av sina jag han tyckte minst om och på så vis utesluta dem från frukoststunden. En mycket märklig form av självkontroll för att skapa en ännu märkligare form av inre frid. Instängd i garderoben stod delar av hans personlighet som exempelvis Den Morgontrötta, Den Stressade, Den Glupska, Den Överdrivet Glättiga, osv. De skulle förstås hoppa på honom så fort han öppnade dörren för att ta fram kläder. Hade han tänkt på det tidigare hade han stängt in även Den Generade och Den Prydda av sina jag, för att sedan gå naken till jobbet. 

Saken var den att han inte brydde sig det minsta om detta nu. Han hade sällskap av enbart ett av sina jag den här morgonen, Jonglören. Detta var ett jag som Batman inte sett på ett bra tag, det hade flyttat hemifrån för många år sen då han började jobba. Jonglören fick inte tillräckligt med utrymme i Batman´s liv och kände sig inte längre behövd när allt han gjorde var att jobba och sova. Nu när Batman hade tagit fram sina bollar och dammat av käglorna för att börja träna igen på riktigt hade jonglören i honom hittat hem igen. Nu satt de två på altanen, åt frukost och pratade om alla tricks och galna idéer de skulle testa så fort de ätit klart, precis som på den gamla goda tiden. 

Runt hörnet smög ett jag som lyckat rymma från garderoben, Självtvivlen. Men Självtvivlen började tvivla på sig själv när den såg hur trevligt Nattens Väktare hade, så den krympte ihop till ett litet damm och försvann i vinden.