Kontaktannonsen

”Så där ja, får jag se vad du har skrivit nu?”, frågade Badankan varpå Spindeln räckte henne en liten bit papper med något skrivet på.

”Passionerad kvinna med åtta ben söker kärlek!

Jag söker någon som älskar långa takpromenader och romantiska middagar i dammiga hörn lika mycket som jag. En hårig karl vill jag ha, helst med många ben! Oseriösa kryp får hitta någon annan att spinna sina nät med, jag letar efter ett långsiktigt förhållande med mycket kärlek och flugor på menyn. Det är att föredra om du inte har något emot att bli uppäten efter parningsakten!

Är du mannen i mitt liv, tveka inte att kontakta mig! Jag bor under Batman´s säng och kommer vänta otåligt på ditt besök!

PS: Om du råkar vara en maskerad hämnare är detta ett stort plus!”

Badankan stirrade på pappret som om hon förväntat sig något helt annat än det hon just läst. Hon hade förvisso aldrig läst en kontaktannons från en kärlekssökande spindel tidigare, det var förstås mycket möjligt att de såg ut så här. Och det var ju bra att hon slutat dregla efter Batman, det hade blivit ett mycket komplicerat förhållande. Kanske skulle hon se den här smaklösa insändaren som ett steg i rätt riktning, även om den troligtvis inte skulle locka speciellt många hanar. 

”Wow, den är verkligen… rakt på sak”, sa Badankan och såg ut som om hon inte visste ifall det var en bra sak att säga eller inte. Spindeln själv verkade väldigt nöjd, hon hade suttit och skrivit på den där kontaktannonsen ganska länge nu efter Badankans ivriga uppmuntringar. Stolt över resultatet klättrade hon ut till köket och satte upp lappen på kylskåpsdörren. Nu skulle hon bara vänta in kärleken.

Senare på kvällen kom Nattens Väktare hem från jobbet, trött och lite irriterad. Lite nattmat, sen tänkte han gå och lägga sig. Det var då han såg den lilla papperslappen som satt uppsatt på kylskåpsdörren. Spindlar skriver väldigt smått och för det mänskliga ögat ser det knappt ut som text alls. 

”Vad är nu detta för skräp? Vem har satt upp detta?”, muttrade han bittert för sig själv och slängde den i en papperskorg. Sen gjorde han sig en nattmacka och tänkte inte mer på lappen. Inte på något annat heller, för den delen.

Lappen i sig hamnade inte riktigt i papperskorgen som Batman hade tänkt, utan snarare lite snett bakom, på en plats där det inte städades särskilt ofta. 

Fortsättning följer...