Ett skräckinjagande ylande hördes i den stjärnprydda midnatten, ett ylande som fick vinden att tystna och träden att stanna upp i sitt vajande. Ett ylande som fick blodet i samtliga dammråttor att frysa till is. Ett ylande som fick den bittra Nattens Väktare att vakna ur sin slummer. Han spärrade upp ögonen och såg sig om i rummet. Oljudet var rent av bedövande, som en kör bestående av enbart trasiga dammsugare, men klockan var två på natten och hans granne brukade inte börja dammsuga förrän sju på morgonen. Det var något annat som ylade och när hans känsliga superhjälte-öron vant sig vid ljudnivån kunde han uttyda att det kom ifrån köket.
I köket inte bara lät det hemskt, det luktade som om någon grävt ner en kropp under heltäckningsmattan. Men det fanns inga förruttnade kroppar i hans kök, det var långt värre än så. Efter ett hastigt detektivarbete lyckades han lokalisera att oljudets och stankens gemensamma härkomst var kylskåpet. När han öppnade dörren möttes han av en paprika, ett paket mjölk och en tub tomatpuré som försökte fly från någonting där inne. Deras plågade ansiktsuttryck vittnade om en terror så fruktansvärd att ord inte fanns för att beskriva det.
Nattens Väktare kände hur hans liv svävade i fara, men fattade mod och sträckte in sin hand i sökandet efter vad för monster som nu än gömde sig där inne. Snart kände han något hårigt som högg honom i fingret och han ryckte snabbt tillbaka handen. Längst där inne, gömd bakom kvargburkar och ett kålhuvud satt en bortglömd ost-skalk och morrade argsint. Han hade inte en vild gissning om hur gammal den var, men tillräckligt för att börja mutera till vad som såg ut att vara en korsning av en åttaarmad nakenhund och en platt, mossig gråsten.
En vanlig ockult demonjägare hade använt sig av en flaska vigvatten och ett silverkors i den typ av kamp som just brutit ut i Batman´s kylskåp, men något sådant hade han inte i sin ägo. Inte heller ville han kasta sin whisky i ögonen på osten, även om det säkert hade fått den lite lullig och långsam. Nattens Väktare fick istället använda sig av sin list och kvickhet.
Med hjälp av några gamla flugvingar han hittade utspridda i sin säng för någon vecka sen (se inlägget 7 mars, men fråga mig inte varför han sparat flugvingarna…) lyckades han locka ner osten i en glasslåda och snabbt slänga på locket. Det blev alldeles tyst, troligtvis för att lådan var full av de smaskiga vingarna som osten verkade tycka mycket om. Nattens Väktare själv hade ju blivit biten i fingret och lämnade lådan på köksbordet för att gå och desinfektera sitt finger. För vem som helst som någon gång sett en skräckfilm är det väl inte helt överraskande att lådan var tom när vår hjälte kom tillbaks… Beväpnad med en stekpanna satt han klarvaken resten av natten. Det blev ingen sömn för Nattens Väktare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar