Dansstegen av förkyld olydnad

Nattens Väktare låg utsträckt som en björnfäll med ansiktet i golvet. Han kunde inte röra sig därifrån, trots att han skulle behöva gå ut till köket och äta frukost. Magen klagade lite på bristen på mat, men inte ens den orkade ge några högre ljud ifrån sig. Egentligen var det dessutom städdag och lägenheten såg ut som en sanitär naturkatastrof. Dammråttorna som tidigare gömt sig under soffan i hopp om att överleva det annalkande dammsugar-anfallet hade nu börjat titta fram för att se vad som stod på där ute. Några modiga ynglingar i dammflocken vågade sig till och med fram till kroppen för att se om den levde. De petade försiktigt på den men fick inte mer än en lätt suck som svar från Nattens Väktare. Dammråttorna pekade och skrattade, sen gick de ut och härjade i lägenheten.

Vad hade hänt? Hur kunde vår maskerade hjälte acceptera den här förnedringen? Varför låg han bara där? Var han djupt deprimerad? Väntade han faktiskt på att dö?

Nej, faktum är att hur svårt döende han än verkade så låg han där på golvet med ett stort leende på läpparna. Anledningen till att han log så där stort berodde på en makalös förkylning som aldrig verkade gå över, vilket kan tyckas som en galen sak att glädjas åt. Men det handlade väl snarare om hur han på måndagkvällen hade bestämt sig för att gå ut och dansa, vilket inte enbart trotsade förkylningen utan även hans sociala fobi och töntiga blyghet. Det var långt mer än ett år sen han stod på ett dansgolv och dansstegen var väl minst sagt rostiga, men han hade roligare än på väldigt länge! Ingen förkylning i världen skulle få bestämma om hans vardag från och med nu! 

Förkylningen däremot blev rasande som en liten Nordkoreansk diktator som just blivit förolämpad i ett offentligt sammanhang! I Batman´s stora näsa var det minsann förkylningen som bestämde och denna hänsynslösa olydnad (att han gick ut och roade sig istället för att ligga hemma och snörvla) skulle inte gå ostraffad! 

"Man ska inte dansa när man är förkyld, då blir det bara värre! Så det så”, fräste förkylningen!

Nu låg Nattens Väktare där på golvet och orkade inte röra ett finger. Han såg i ögonvrån hur ett gäng dammråttor välte ner en blomkruka. Så fort han återfått krafterna skulle han ge igen, men just nu var han nöjd med att bara ligga där och tänka på kvällen innan. Han var snuvigare än någonsin nu, men det var det lätt värt! Förkylningar ska trotsas, det tänkte han göra nästa måndag också! Han låg med ansiktet i golvet och skrattade högt för sig själv! 

Badankan tittade skeptiskt på honom och trodde att han hade tappat förståndet helt. I själva verket hade han just börjat återfå det, men vad vet väl badankor om förstånd?