Att städa sitt dammiga inre

Genom de dammfyllda gångarna hördes plötsligt ett hungrigt kurrande. Nattens Väktare låg under ett berg av smutstvätt och obetalda räkningar och låtsades att han inte fanns, men det plötsliga kurrandet väckte hans nyfikenhet tillräckligt för att han skulle sticka ut ett huvud för att se vart det kom ifrån. Det var inte hans egen mage som kurrade, han hade just ätit snabbmakaroner med en skvätt senap i, vilket var den enda maträtt han orkat laga de senaste dagarna. Han såg sig om i rummet som uppenbarligen inte blivit städat på evigheter. Överallt låg kläder, papper, disk och skräp täckt av ett tjockt lager damm. Det såg ut som ren misär, men han hade ju inte längre någon att hålla rent inför. Varför skulle han städa om han ändå alltid var ensam? De senaste veckorna hade han bara vandra omkring i sin smuts och tyckt synd om sig själv. Tills nu!

Det främmande kurrandet var ett oväntat tecken på liv, att han inte var helt ensam i lägenheten trots allt. Men vart kom det ifrån? Vem var det som kurrade så där hungrigt? Var det någon som han kunde äta middag tillsammans med, eller var det någon som kunde äta honom till middag? Han letade sig fram genom lägenheten, fram genom veckor gammalt skräp. Dammråttorna hade börjat bygga upp små samhällen här och där på golvet med bostäder och butiker. 

”Jösses, var det så länge sen jag städade?”, sa han för sig själv. ”Det kanske är dags att dammsuga?”. Stämningen på torgmötet som några dammråttor höll strax bredvid hans fötter blev snabbt dålig när han sa så. Däremot blev det mystiska kurrandet plötsligt högre och ackompanjerat av ett våldsamt knackande, som om någon satt inlåst någonstans och försökte ta sig ut. Ljuden kom ifrån städskåpet! Satt det någon där inne?

Han hann inte ens ta i handtaget till dörren innan den flög upp av sig själv och ut hoppade dammsugaren! Den skuttade omkring och rullade runt på golvet, som en kissnödig hund som just fått frågan ”Vill du gå ut?”. Nattens Väktare hade faktiskt glömt bort att han hade en dammsugare, så det var ju inte så konstigt att den kurrade hungrigt. Den hade förstås inte blivit matad på evigheter! 

Dammråttorna hade blivit feta och lata, de hade inte minsta chans att fly när Nattens Väktare drog fram genom lägenheten på sin trogna dammsugare! Skräp slängdes, flaskor pantades och kläder tvättades! Det tog inte mer än en kvart så var lägenheten skinande ren! Dammsugaren bäddade han ner i en filt mitt på golvet, han hade inte hjärta att stänga in den i städskåpet med en gång! Den snarkade sött medan han själv vandrade omkring i lägenheten och njöt av sitt storverk! Dåliga minnen och sorg hade han städat bort tillsammans med dammet! Han kände sig lika renad på insidan som lägenheten själv, redo för nya minnen, vänskap och kärlek! Nu kunde han börja bjuda hem människor till sin lägenhet och sitt hjärta. Ibland är det inte svårare än att ta tag i sig själv och dammsuga lite grann!