Nattens Väktare vaknade av att en okänd röst talade till honom. Han hade som vanligt inte somnat in någon annan sällskap än sitt eget, så där där rösten var ytterst oväntad. Men för att inte verka oförskämd svarade han.
”Ja, jag är här! Var är du?”
”Där du lämnade oss igår! Under bordet!”, ropade rösten tillbaks. Han hade inget minne alls av att ha lämnat någon under bordet, men av ren nyfikenhet tog han en titt.
”Här finns ju inget annat än en påse chips!”
”Ja, vi bor ju i den! Vi är gårdagens överblivna chips och vi börjar bli gamla och sega! Snälla, ät oss innan det är försent!”
Rösten från chipspåsen lät sorgsen och desperat, som om den blivit sviken av någon den trodde på. Nattens Väktare fylldes snabbt av svåra skuldkänslor. Vem var han att köpa en chipspåse, öppna den och bara äta ett eller två chips för att sedan låta de andra i påsen åldras och dö? Vem var han att ta ifrån dessa stackars chips deras enda mening med sitt korta liv?
Han var inte alls sugen på chips, det var trots allt morgon och en kopp kaffe vore mer lämpligt. Men vad en superhjälte måste göra är vad en superhjälte måste göra. Inte kunde han lämna chipspåsen här och äta frukost med gott samvete. Det var en stor påse, så det var bara att sätta igång.
”Vad håller du på med? Kom nu!”, ropade kaffekokaren frustrerat efter honom. Hon var kanske inte en kaffekokare med ett särskiljt fullspäckat schema, men hon tyckte ändå inte om att få sina dagliga rutiner rubbade. Speciellt inte av en påse chips, det var helt oacceptabelt! Är det dags för kaffe så är det dags för kaffe, därmed basta! Men Nattens Väktare brydde sig inte alls om detta, hela förmiddagen passerade med honom liggandes i soffan med den där chipspåsen. Det syntes tydligt att han inte mådde bra av den stora mängden chips så här tidigt på morgonen, men han kunde inte sluta äta nu.
”Om alla människor gjorde uppoffringar av den här storleken, då skulle världen vara en vacker plats”, ropade han till kaffebryggaren med munnen full av chips. För kaffebryggaren lät detta som världens absolut sämsta ursäkt för att spendera hela dagen i en chipspåse, men vad visste väl hon om att göra uppoffringar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar