På fall

Nattens Väktare kom flygande genom luften! Dammråttorna såg så små ut därifrån, de lekte lekar på marken under honom. Tavlorna på väggarna passerade snabbt när han svischade förbi och vårens första flugor slog mot hans ansikte. Men han var egentligen ingen flygare och hade ett minst sagt panikslaget uttryck i ansiktet! Det var en ofrivillig flygtur och den slutade med hans vackra superhjälte-ansikte mosat mot kanten på diskbänken i köket. När hans huvud slutat snurra och han återfått kontrollen över sina sinnen kunde han höra ett elakt skratt från hallen. Han hade hört det där skrattet ganska ofta den senaste tiden och var fullt medveten om att den tillhörde sin ärkenemesis, Ryggsäcken. 

Nattens Väktare hade mött många fiender som på olika vis försökte göra livet surt på honom, men oftast genom mental och intellektuell terror - Kaffekopparna bröt ner honom genom att sätta stora kaffefläckar på hans nytvättade bordsdukar. Hans lillasyster terroriserade honom genom att envist vinna i alla brädspel och missunna honom glädjen i att vinna nån gång ibland. Mannen som stod i badrumsspegeln varje morgon och talade om för honom att han blivit både gråhårig och fet var särskilt svår att övermanna. 

Ryggsäcken däremot använde sig av en fysisk och betydligt mer osofistikerad teknik - den slängde sig framför Batman´s fötter när han kom gående för att på så vis få honom att snubbla mot vad som skulle kunna vara en direkt död beroende på vilken plats Ryggsäcken valt för sin kriminella handling. Att han inte redan trillat över ett set med knivar i ett diskställ eller de vassa skåpsluckorna i badrummet var ett under som nog bara kunder förklaras med att ryggsäcken inte ville att han skulle dö. Inte direkt i alla fall, den ville först leka med honom. Detta var något den gjorde nästan dagligen, på något vis lyckades den alltid överraska vår hjälte.

Den här gången hade Ryggsäcken stått helt lugnt på hatthyllan, inte visat några som helst tecken på illvilja eller ens ett litet bus. Nyduschad och fröjdfull hade Nattens Väktare vandrat ut från badrummet och mot en kopp kaffe som väntade i köket. En skugga kastade sig över honom och med ens visste han att hans liv var i fara. Han hann inte reagera på att Ryggsäcken landade precis framför fötterna på honom, så han snubblade. Hans stilla promenad byttes mot en dramatisk flygtur och nu låg han utslagen på köksgolvet. Ryggsäcken skrattade elakt ute i hallen, oförskämt lycklig över sitt fula spratt! 

Några timmar senare hämnades han genom att lägga övermogna bananer i botten på ryggsäcken.

”Man får inte vara dum! Skratta bäst som skrattar sist!”, tänkte han för sig själv. Vem behöver fiender när man har en stor och klumpig ryggsäck?