Som en vacker älva hade hon uppenbarat sig i Skrylle-skogen, svävat fram över stigarna med elegansen av en svans när den flyter fram på vattenytan. Hon log mystiskt när hon gled förbi honom och med ens kände han att hans fokus lämnade honom och svävade iväg med den vackra varelsen. Hans promenadsällskap försökte prata med honom, men gav snabbt upp när de insåg att han inte riktigt befann sig på samma plats som han såg ut att vara. Mentalt i alla fall.
Sen försvann hon, de gör ofta det. Dessvärre återkom aldrig hans fokus igen, förvirrad vandrade han hem. Det var tur att hans ömma moder och hans fluffiga syster var med och såg till att han kom hem igen. Men bilden av henne, ytlig som den må ha varit, satt fastnålad på hans näthinna. Klockan var nästan hur mycket som helst när vår maskerade hjälte insåg att han glömt skriva dagens blogginlägg. Vad i all världen skulle han skriva om? Kanske om kaffet han drack i morse? Kanske om de retsamma vindpustarna som gång på gång stal hans käglor när han försökte jonglera? Kanske något om hans systers roliga frisyr som verkade ha ett eget liv?
Hur han än försökte kunde han inte fokusera. Det blev inget blogginlägg. Allt var den där rödhåriga tjejens fel!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar