En mors dömande blick

Hennes dömande blick följde honom genom lägenheten! Som en hungrig gam väntandes på mat iakttog hon allt han gjorde och som ett hotfullt gevär pekade hon sitt långa och krokiga finger mot honom så att han inte skulle våga hitta på något dumt. Det var synd om Nattens Väktare, en skeptisk mor är bland det värsta man kan utsättas för. Han tittade skamset ner i marken, trots att han egentligen var helt oförtjänt av den här behandlingen. Han hade väl aldrig varit barnet i familjen som hittade på hyss? Han hade ju alltid varit mammas lilla ängel, hjälpsam och snäll! 

Han vandrade ut till köket för att äta lite frukost, men i samma sekund som han plockade fram en liten tallrik hörde han sin mors uppfostrande och hårda röst från vardagsrummet: 

”Och så plockar du undan allt du tar fram! Jag är trött på att plocka undan efter dig!”. Nattens Väktare suckade för sig själv. Han plockade alltid undan! Han till och med diskade, trots att han inte bodde där längre, men hans mammas dåliga morgonhumör tillät inte henne att visa tacksamhet! Han hade egentligen tappat aptiten, men han stoppade ändå ner några små brödskivor i brödrosten. "Man måste ju äta, annars är väl det också fel", tänkte han för sig själv. Det rostade brödet åt han så tyst som möjligt för att inte störa sin mor, men trots det dröjde det inte länge innan han hörde henne harkla sig från vardagsrummet så som hon alltid gjorde sekunden innan hon tänkte fälla en dråplig kommentar eller komma med ett plumpt klagomål. 

”Varför har du inte gjort något kaffe till mig?”, kraxade hon som en elak vildvittra. ”Nu ska kaffet flyta!”

Så klart! Vad dum han var ibland! Hon hade ju inte druckit något kaffe än, då var hon ju alltid på det här humöret! Snabbt som en vind slängde han ihop ett starkt kaffe till sin mor, glatt visslandes för att han hittat lösningen! Sen hällde han upp mirakeldrycken i en kopp och smög ut i vardagsrummet med det, ungefär på samma sätt som en riddare smyger in i grottan för att inte överrumplas av draken. Med snabba steg hoppade han fram och ställde koppen framför sin mor som nappade direkt! På en sekund hällde hon i sig koppen och kaffet var ett minne blott! En fantastisk förvandling skedde och hans mor gick från elak demon till snäll ängel!

”Tack min underbara son, det var ett fantastiskt gott kaffe!”, kvittrade hon som en liten fågel! Sen svävade hon runt i lägenheten resten av morgonen, vattnade blommor, målade på sina tavlor och sjöng glada sånger. Tänk vad en kopp kaffe kan göra, tänkte Nattens Väktare för sig själv och log.

”Men så där kan du ju inte skriva! Så elakt!”, sa Badankan när hon såg vad som skulle bli dagens blogginlägg. "Din mor är en fantastisk människa! Den där texten är ju bara plump och helt baserad på lögner! Det där lägger du bara inte upp på bloggen!” Hon var en välartad badanka som inte lät sådant här förtal försiggå mitt under näbben på henne.

”Jag skriver väl vad bövelen jag vill på min blogg! Det är MIN blogg, din fjantiga badartikel!”, skrek han ilsket tillbaka. Det arga ekot av hans röst studsade tillbaks till honom och han blev pinsamt tyst. Den var plötsligt uppenbart för både honom och Badankan att han själv inte var på något lysande morgonhumör. 

”Har du druckit något kaffe än?”, frågade Badankan med den sarkastiska vänligheten som bara badankor kan frambringa.

”Nä, jag har väl inte det”, suckade Nattens Väktare och gick och kokade lite kaffe. ”Du kan sluta flina, jag vet att du tycker att det här är lustigt!”