Lugnet före strid

Det var helt tyst, ändå kunde den som lyssnade noga och på rätt sätt höra hur körsbärsträdens rosa blad föll mot marken och landade med ett mjukt prassel. Vinden som blåste långsamt över de gröna grässlätterna lät som en flöjt som spelade i fjärran, spelade för inre frid och för krafter som bara kan brukas av den som sitter ner och med medveten omedvetenhet samlar in dem. Runt omkring det vackra grönområdet syntes snötäckta bergstoppar och bortom dem det stora blåa havet. Under ett av körsbärsträden satt Nattens Väktare och samlade vilja och ork, lyssnade på vad tystnaden hade att säga. Växte sig stark. 

Hovar mot marken avbröt tystnaden och siluetten av en vän närmade sig. Hans ödmjuke väpnare Badankan kom i full galopp med ett något panikslaget uttryck i sitt ansikte av gummi. Hon hade fått order om att inte störa honom om det inte var absolut nödvändigt, vilket det uppenbarligen var nu!

”Batman, kom fort!”, ropade hon så det ekade över hela dalen. ”Byn är under attack! Du måste hjälpa oss, utan dig kommer vi gå under!”.

”Är de många?”, frågade han utan att resa sig, som om han fortfarande övervägde att stanna under körsbärsträdet och låta byn försvara sig själv.

”Hur många som helst! Det är glasen och besticken som gör revolt mot oss! Dra din diskborste och sadla din dammsugare!”

Under köksbordet, i en hög av brödsmulor och damm, vaknade Nattens Väktare av att Badankan pep ilsket åt honom ”Se som här ser ut! Det är en riktig svinstia! Upp med dig din gamla get och få städat här inne!”

”Men jag ligger hellre här och luktar på brödsmulorna”, svarade han yrvaket. Allt efter som att synen blev klarare kunde han se hur de höga diskbergen tornade upp sig i horisonten och hur tvätt och skräp låg slängt runt omkring honom. Det såg ut som om en brutal strid hade ägt rum i hans lägenhet och att det var han som fick städa efter den.

”Kan jag åtminstone få samla ihop mig lite innan jag börjar städa?”, frågade han uppgivet och egentligen väl medveten om vad han skulle få för svar.

”Den har jag hört förut”, röt Badankan tillbaka på ett sätt som bara riktigt arga badankor kan. ”Du har legat under köksbordet hela förmiddagen, lyssnat på New Age-musik och sovit!” 

Nattens Väktare suckade för sig själv och reste sig som en slagen hjälte. Han drog sitt mäktiga bredsvärd av plast och bort av nylon! Dammsugaren stod troget vid sidan av köksbordet och inväntade sin herres befallning, den kände på sig att det skulle bli strid mycket snart! 

”Då så”, svarade Nattens Väktare mycket kort och en efterlängtad beslutsamhet hördes på hans röst! Han sprang mot diskberget med sitt svärd i högsta hugg! Det här skulle bli en tuff strid, men han hade segrat förut! Nog skulle han segra igen, vår stora hjälte!