En ryslig tystnad

Nattens Väktare vaknade i luften strax ovanför sin säng, mitt i det skräckslagna hoppet som blivit till när väckarklockans obarmhärtiga ringande plötsligt och ryckartat hade väckt honom. Han var inte van vid att vakna av den, han brukade vakna en halvtimme innan klockan ringde. Medan han för en stund (inte en längre sådan dock) hängde där i luften hann han tänka över många saker. Han la märke till att han var hemma, vilket ju inte nödvändigtvis är någon självklarhet för den som just vaknat med ett ryck. Han hann tänka över glädjen i att sova i en bäddsoffa. Hade han sovit på golvet så skulle han snart ha landat mycket hårdare. Framförallt påtagligt var dock en annan sak - han hade blivit döv. 

När han landat i sin soffa igen hade han fortfarande inte slutat vara döv. Grannen ovanför var alltid upptagen med att dammsuga så här dags, men den här morgonen ylade det inte någon dammsugare. Allsköns fläktar i kök och badrum brukade brusa och CD-spelare brukade stå och surra i stand by-läge. Han hörde inga av de vanliga morgonljuden och kunde därmed konfirmera det sorgliga faktum att han under natten tappat sin hörsel. En liten tanke som låg och smulade på golvet kröp upp i sängen och krälade in i hans öra. Den viskade försiktigt till honom: 

”Men hur kunde du vakna av väckarklockan om du blivit döv?”. Så otroligt dumt, att han inte tänkte på det. Snart hörde han sig själv ligga och skratta åt sin egen dumhet, och det var ju inte så dumt.

Men mysteriet återstod, varför var det så tyst? För att tänka bättre beslöt han sig för att tända en lampa och med ens tillkom ännu ett problem. Glödlampan verkade ha gått och behövde bytas trots att han bytte lampa bara häromdagen. Märkligt nog fungerade inte lamporna i köket och hallen heller. Det var inte förrän han stod i sitt mörka badrum och konstaterade att lampan där inne också förbrukats, som han la ihop ett och ett. Det var förstås strömavbrott, vilket ju inte alls är farligt! Det förklarade också varför grannens dammsugare varit tyst så här många minuter i sträck och följaktligen inte väckt honom, som den brukade, en halvtimme innan hans väckarklocka ringde.

En dålig känsla klättrade upp längs hans rygg. Hur mådde hans stackars granne nu? Hon var en pedantisk tant som noggrant dammsög sin hela lägenhet minst fem gånger varje dag. Det var en rutin som hon slaviskt följde, kanske i tron att jorden skulle gå under om hon inte dammsög varje morgon. Klarade hon av en hel morgon utan dammsugare? Tänk om hon fått panik och förolyckats i ett hav av dammråttor? Han skyndade sig på med en morgonrock och skulle just springa ut genom dörren för att rädda hennes liv när strömmen kom tillbaks. Lamporna hos Nattens Väktare tändes nästan lika fort som grannens dammsugare började yla sitt sedvanliga morgonylande. Nog lät det på grannens ovanligt stressade steg att hon blivit lite skakad av det hela, men hon levde och det var huvudsaken. Vår hjälte andades ut och tappade upp ett bad. Det var skönt att han inte var döv och att grannen inte hade omkommit i den frånvarande dammsugningen, men skönast av allt var nog att slippa byta lampor överallt i lägenheten. Det hade verkligen varit jobbigt.