Farbror Batman och Bruuur

Vår hjälte stirrade in i ögonen på ett oerhört läskigt monster, han gjorde sig beredd på att försvara sig och sitt liv om monstret skulle gå till anfall. Vad exakt det var för ett monster, det var han på tok för livrädd för att kunna avgöra. Var det hans brors läskiga orm? Eller var det hans brors otäcka flickvän Fru Bruuur? Snart kom han fram till att monstret var en bläckfisk som hans bror hade tatuerat på armen. Han andades ut då han visste att bläckfisken inte var farlig då. Om sanningen ska fram var väl Nattens Väktare egentligen inte överdrivet rädd för varken ormen eller Fru Bruuur, han var bara lite dramatisk ibland. Ormen var ganska söt och det var hon också om hon ville. Ingen av dem hade bitit honom även om Fru Bruuur för all del sett lite hotfull ut ibland. 

Brorsan själv, eller Bruuur som han egentligen hette, var en finurlig typ. Nästan oavbrutet pratade han trots att han egentligen var hysteriskt blyg. Ofta pratade han om en sak samtidigt som han funderade på en helt annan sak, detta trots att han alltid påpekade att han inte kunde göra mer än en sak samtidigt. Han ogillade stökiga miljöer, men han var den enda av familjens fem syskon som arrangerade stora fester med massvis av gäster och trots att han själv var nykterist urartade festerna nästan jämt i vilda sjöslag. Bruuur var en minst sagt motsägelsefull människa. 

Hans liv var fullt av händelser, runt varje hörn väntade en ny överraskning. Vändpunkterna i vardagen avlöste varandra i ett högt tempo, men inte tillräckligt regelbundet för att de skulle gå att förutse. Nattens Väktare såg upp till sin bror, han var en stark människa, men att han var trött och sliten nästan jämt fick man förstå. Men en kväll för inte allt för länge sen hade han kommit hem till familjen med ett pillemariskt leende, som om det för en gångs skull var han som hade en överraskning. 

Det lilla vardagsrummet hos deras mor hade som vanligt varit fyllt till bredden med människor. Familjemedlemmar, flickvänner, pojkvänner, vanliga vänner och annat löst folk som bara kommit in för att dörren stod öppen. Från att ha varit sedvanligt stök och väsen blev det helt tyst, som om hela familjen samtidigt började fundera på om de hört rätt, när Bruuur berättade att han skulle bli pappa i Januari nästa år. Konceptet var egentligen ganska enkelt, men att berätta för Nattens Väktare att han skulle bli farbror var som att förklara kvantfysik för en femåring. 

Sedan dess hade de två brödernas samtal inte riktigt varit som förr, Nattens Väktare fick lite svårt att kontrollera sig själv när Bruuur var i närheten. Han började fnittra okontrollerat och blev alldeles tårögd och röd i ansiktet. Det är så han reagerade när han blev rörd eller sentimental, vilket han blir exempelvis när någon som står honom nära ska få barn snart. Det var tur att han hade ända fram till Januari på sig att smälta den glada nyheten, sen skulle han bli tidernas bästa farbror! Farbror Batman!