Hatten och Gråsparven

Det var blött på golvet, Nattens Väktare blev alldeles våt om fötterna när han halkade omkring i sitt internatrum och pratade högt för sig själv. Försökte summera en av de finaste händelser han upplevt i sitt liv, en upplevelse som fick det att spruta glädjetårar om honom. Som ett sprinklersystem som sätter igång vid intensiv lycka istället för brand vandrade han av och ann och försökte komma på något fyndigt att skriva. För det måste ju vara fyndigt, mumlade han för sig själv. Den fina händelsen inträffade i lördags, dagen då hans bästa vän Hatten gifte sig med Gråsparven. Men hur i all sin dar skulle han bearbeta den här händelsen i text? 

Badankan tittade otåligt på honom, undrade om hon vågade komma med några goda råd eller om han skulle explodera ut i ett stort och känsloladdat fyrverkeri om hon sa så mycket som ett knyst. I tystnad observerade hon hur han gång på gång satte sig ner vid datorn för att skriva ner nån tanke som försvann så fort hans bakdel rörde vid datorstolen. Textdokumentet stod orört, idéerna lyste med sin frånvaro. Han hade inte ens kunnat berätta för sina kurskamrater om bröllopet utan att bli okontrollerbart rörd. Hur kunde han ens tro att något sådant här skulle låta sig skrivas om utan motstånd? 

Det är inte lätt att vara en blödig romantiker när ens bästa vän går och gifter sig. Det är ännu svårare att rädda världen när man blir alldeles tårögd av allt som påminner om bröllopet. Skolarbete är inte heller enkelt att göra när tankarna kretsar runt något som detta, han visste att han var tvungen att skriva något om bröllopet innan han kunde börja arbeta på sina andra texter helhjärtat. Men det var inte lätt. Nattens Väktare hade väldigt svårt att se vad han skrev med ögonen alldeles suddiga av tårar, så han öppnade fönstret att få lite luft. I nästa sekund hade han en hel svärm med knott i rummet, de hade väntat hela kvällen på ett fuktigt ansikte att mumsa på och nu kom chansen.

Efter att ha motat ut de största av knotten, myggen och spindlarna som klättrat in genom fönstret konstaterade vår hjälte att texten inte kommit någonstans alls. Därför valde han nu att tala direkt till brudparet, utan fyndigheter eller poänger. Ofiltrerat från hjärtat:

Aldrig har jag blivit så berörd av att se två människor tillsammans. Att se er vandra in i den blomstrande trädgården i Hellekis till Peter Gabriels tolkning av ”Book of Love”. Att se er båda gråta av lycka under de sånger som sjöngs, omfamnandes varandra. Att se er titta på varandra och ge varandra ett bevingat ja. Och jag tror aldrig jag förut gråtit av att se två personer göra en High Five heller. Fattar ni var fina ni är tillsammans? 

Jag är evigt tacksam för att ha fått dela den här dagen med er och alla andra som var där. Den har inte sjunkit in på långa vägar än, som ni märker, och lär väl inte göra på ett tag. Jag önskar er all lycka i framtiden! (och att ni kommer fortsätta bjuda mig på underbar mat.)