Faror vid flytt

Det var inte bara minnen som vaknade till liv när Nattens Väktare packade för att flytta till Nässjö, det fanns även annat som slumrade djupt i lägenhetens trånga vrår. Hiskeliga odjur som under flera år dragit nytta av att han inte tyckte om att städa bakom hyllor och soffor och därför haft en trygg miljö att växa till sig i. Nu skulle allt förändras, det där mörka, trånga utrymmet bakom skivställen gick inte längre att ta för givet. De var mycket möjligt nästa sak att packas ner. Det var dags att fly.

Efter ett hårt pass av städande och packande tog Nattens Väktare vad han själv tyckte var en synnerligen välförtjänt paus och läste en liten stund. Det var då han hörde det obehagliga ljudet av någon som smyger. Ljudet man bara precis anar och därför utgår från att någonting hemskt är påväg att hända. Mycket riktigt, när han tittade upp över boken såg han skuggan av en gigantisk spindel. Den försvann in någonstans i hallen. Någonstans. Det var det som var så otäckt, han såg inte vart den tog vägen, han hann bara få en uppfattning om hur förbannat stor och äcklig den var. 

Detta var förstås igår, strax innan han skulle gå och lägga sig. Idag låg hallen i ruiner efter den katt och råtta-lek som utspelade sig under en evighet (tio minuter), och den enorma boken som han kastat på spindeln låg fortfarande kvar på golvet. Döda spindlar springer inte så fort, därför kunde han vänta tills nu med att städa upp den. Det stod på den långa att göra-listan som dessvärre verkade ha stannat upp lite. Han satt och tittade ner i en flyttkartong som han fyllt med gamla minnen. Djupa tankar som ”Vart tog åren vägen?”, ”Har jag kommit dit jag ville med livet?” och ”Är den här skjortan verkligen snygg eller borde jag ge den till min bror?” dök upp och tog upp allt utrymme i hans hjärna.

Mest av allt filade han på sin tanke om att han kanske skulle ta med sig sin giraff i papier-maché upp till Nässjö. Han hade inte sett rummet, han visste bara att det inte fanns överdrivet mycket plats där. Men nog hade det sett roligt ut, vad hade de andra boende på internatet tänkt om de sett att han bodde med en stor och otymplig giraff? Vilka samtal hade inte kommit utav detta? 

Badankan, som var gift med Giraffen, var otroligt lycklig vid tanken på att slippa flytta ifrån sin älskling (hon skulle följa med Nattens Väktare till Nässjö då karln uppenbarligen inte klarade sig på egen hand), och pep saligt från köksbordet.

Även Batmamma tyckte att det var en bra idé, men det var troligtvis för att hon visste att Giraffen annars hade fått stå hos henne och det ville hon inte. Det var hon som en gång byggt den som ett practical joke och ställt den hemma hos sin son medan han var på semester. Det hade inte varit mer än rätt om den fått stå hemma hos henne och ta upp plats under ett år. Men tanken på att göra sig känd som den där studenten som inte åkte någonstans utan sin giraff, var allt för lockande för att låta bli. Det verkade som att Batmamma kom ur den här knipan orättvist enkelt. Kanske kunde han dumpa kvarlevorna av den döda spindeln hos henne, de tog trots allt upp rätt mycket utrymme de också...