Det var den där tiden på dygnet då Nattens Väktare åt frukost. En liten skål filmjölk med müsli, en kopp te och en prickig, ekologisk banan. Det var en lugn morgon med frisk luft och Benny Goodman-musik bakgrunden. En sådan där morgon då ingenting kunde besvära honom. Han skulle precis ta sin första sked filmjölk då den där fina känslan av ro plötsligt försvann.
Bakom sig, utifrån hallen, hörde han plötsligt något som gnällde ynkligt. Men när han vände om såg han ingenting utöver det vanliga, så han vände åter sin uppmärksamhet till frukosten. Men då hörde han det igen, samma gnäll men något högre och mer utdraget. Lite irriterad reste han sig från stolen och gick ut i hallen för att ta reda på vem som störde hans morgonro. Där fanns ingen förutom han själv, men gnällande fortsatte. Det verkade komma från hans garderob, så han öppnade dörren och kollade in. Där inne var allt i sin ordning, men när han stängde dörren igen fick han se något besynnerligt. Garderobsdörren hade fått två stora och våta ögon som tittade tiggande på honom. Han tittade in i de stora ledsna ögonen och hörde plötsligt att den inte bara gnällde, den kurrade också. Precis som om den var hungrig.
Som den fina människa han såg sig själv som, gick han ut i köket och hämtade sin filmjölk och försökte mata den. Men den var inte ett dugg intresserad av den typen av mat. Den fortsatte titta på Nattens Väktare med sina tårfyllda ögon. Vad gör man?, tänkte han för sig själv. Ringer en veterinär? Vem kände han som var expert på garderober? Svaret kom snart farande genom luften och landade i hans huvud. Han ringde sin syster, hon som luktar vin och nagellack, och rådfrågade henne. Och precis som om det skulle vara ett vanligt problem, svarade hon blixtsnabbt att hans garderob var hungrig och skulle inte sluta gnälla förrän den fått i sig lite nya kläder.
En nästan oändligt lång runda på köpcentret var tydligen den enda bot som fanns. En fruktansvärd massa byxor, skjortor, kavaj och underkläder inhandlades. Men han var lyckligt lottad. Han förstod på sin syster att hon egentligen hade en mycket mer instabil garderob än hans, för den behövde tydligen matas några gånger i veckan. Sannerligen en dyr maträkning, så medan hon var med lät han bli att klaga över sin egen garderob.
När han väl kom hem, med händerna fulla av kassar med kläder i, såg man hur hans garderob sken upp av lycka. Det måste ha varit över tre år sedan den hade sett så här mycket nya kläder sist. Det knakade i väggen när den glada garderoben försökte hoppa upp och ner och rulla runt av lycka. Men så fort den fått i sig kläderna byttes den okontrollerbara glädjen mot en stilla belåtenhet och garderoben somnade sött. Slutet gott, allting gott. Med undantag för Den Svarta Riddarens filmjölk, som han glömt på köksbordet medan han handlade med sin syster. Den var varm och sur nu. Men så länge hans garderob var glad, var han själv glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar