The return of Badankan!

Plötsligt var de återförenade igen, efter två månader utan varandra. Det är lustigt vad mycket en maskerad hämnare kan ha att prata om med sin nyss hemkomna badanka. Men för en gångs skull var Den Svarta Riddaren tyst och lät sin badanka sköta pratet. Hon var ju trots allt den som rest bort, både för att få en paus från honom och för att få se de där delarna av världen som en badanka vanligtvis inte får se. Batman hade verkligen ingenting emot att lyssna heller. Han var mest otroligt glad över att ha henne tillbaks igen. 

Det hela hade börjat som vilken vanlig dag som helst. Vanliga rutiner, vanliga bekymmer och vanliga saker att glädjas åt. Vanligt väder, vanliga vänner, vanliga kläder. En nästan ovanligt vanlig dag. Sen kom meddelandet till hans epost som gjorde dagen ovanligt ovanlig istället: 

"Nattens väktare!
Jag är nu hemma igen!
Några dagar innan jul kom vi fram till Dalby stenbrott, men därifrån fick jag gå!
Du anar inte hur många dagar det tar för en liten badanka att gå hela den vägen!
Nu är jag iaf hemma igen men pga en väldigt härlig trumupplevelse jag hade på min semester så har jag nu klättrat in och lagt mig för att vila i en av dina trummor!

Find me if you can!

MVH BadAnkan"

Om mycket riktigt, under en liten darbuka-trumma satt badankan med ett stort leende. Nattens Väktare hade ingen aning om hur hon lyckats komma in i lägenheten på egen hand, då hon inte har några nycklar in. Å andra sidan var det så mycket annat med hennes långa resa som han inte förstod. Så han frågade inte ens. 

Efter flera timmars pratande, några glas whisky och en trevlig omgång mahjong somnade de båda i vardagsrummet. Den vänskap som en gång fanns var nu fördjupad och förfinad. De somnade tillsammans som de goda vänner de var menade att vara, Batman och hans badanka.