Odödlig var han kanske inte, men det var inte långt därifrån. Han kände sig som en ny människa när han reste sig ur sin säng. Täcket som brukade ligga så tungt över hans kropp och hindra honom från att komma upp på morgonen, var plötsligt lätt som en fjäder. Hans steg hade förvandlats till danssteg som inte riktigt rörde vid marken under honom, utan lät honom sväva en bit ovanför. Hans röst var ung och stark när han sjöng ut sin plötsliga glädje genom sin lilla lägenhet som just för tillfället snarare kändes som ett palats. Solen sken in genom hans fönster och kärlek och lycka regerade.
En ovanlig dag i hans liv? Vad hade hänt? Hade han vunnit Nobelpriset i litteratur? Hade det blivit fred på jorden? Hade han kommit hem i sällskap av en kvinna natten innan? Nej, kära läsare, detta var något mycket bättre! Han hade fått studiebidrag! Han var kanske inte odödlig, men det var, verkligen definitivt, inte långt därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar