Ledsamhetens lilla ludd

"Det är ingen större mening med att stiga upp idag", sa en liten röst. Nattens Väktare hade just vaknat och såg sig sömnigt omkring i rummet för att på klarhet i vart rösten kom ifrån. Han vände sitt ansikte till sängkanten och där satt en liten fluffig varelse och såg ut som om det hade sålt smöret och tappat pengarna. Alternativt, tappat smöret på sina pengar så de blev hala och inte gick att greppa om.

"Du vet att du ändå kommer behöva göra om det imorgon, så vad är det för mening?", suckade det och tittade ut i rummet som om det inte hade gjort någon skillnad alls om det bara hade rasat samman. 

"Vad är du för en menlös liten varelse?", frågade Nattens Väktare sömnigt.

"Jag är ledsamhetens lilla ludd", sa luddet. "Det är jag som sätter mig i ditt öra och pratar ledsamt så att du bara längtar hem till sängen hela dagen. Jag ger dig en deprimerande sorgsen syn på världen och gör att inget känns meningsfullt längre. Och det är bara till det bättre, för så är det i världen!" 

Det blev tyst en stund, som om Den Svarta Riddaren plötsligt insåg att luddet hade rätt. Sen staten han sig upp och sa bestämt:

"Men om du sätter dig i mitt öra så rensar jag bara ut dig med en topz!"

Luddet tittade nu plötsligt på Batman med något som skulle kunna tolkas som ett listigt leende, men om man kände luddet rätt så var det troligtvis inte något leende egentligen. Ett listigt vemod, kanske.

"Just de, glömde säga: Dina topz är slut" 

Inga topz? Sanningen stötte in i hans hjärta som en kniv. Då är dagen verkligen meningslös. Det lilla luddet klättrade in i hans öra och Nattens Riddare drog täcket över huvudet. Han önskade att han aldrig någonsin hade vaknat och hoppades att han inte skulle göra om misstaget igen. Hur skulle vår maskerade hjälte komma ur den här situationen? Må någon komma med en topz och rensa hans öron, annars kanske han blir liggandes där i månader!