Skor på rymmen

Ett, två, trippelsteg, trippelsteg… På ett folkfyllt dansgolv stod Nattens Väktare och njöt av musiken och sin danspartner. Jazzmusiken fångade honom i sina stora händer och fick honom att röra sig till rytmerna. Ett stort leende i hans ansikte och alla som var runt omkring honom förstod att han var i sin egen värld, där bara han, hans danspartner och ett gäng galna jazzmusiker fanns. Allt utanför upphörde att existera. 

Alla förstod det, så även Batman´s lömska vinterskor. Han hade gått till dansstället i dem för att sedan byta till ett lättare par dansskor. Vinterskorna hade han ställt i ett hörn innan han gick ut på dansgolvet. Det var då de förstod att de nu hade en chans som inte de inte fick ofta. 

"Är han borta?", sa den ena skon som såg lite dåligt. Den hade nämligen inga ögon som vanliga skor.

"Jadå, han är borta! Han är helt borta i musiken!", sa den andra, som såg mycket bättre.

"Bra! Då tar vi chansen och sticker. Jag hatar den här musiken!"

"Ja, för att inte tala om när han, efter dansen, sticker ner sina svettiga fötter i oss!"

Den andra skon gjorde en gest med sina snören som visade att han ville kräkas av bara tanken. De tittade snabbt mot utgången och såg att den var obevakad. Det svåra var att förklara för alla andra skor, som folk hade ställt i hörnet, vart de tänkte ta vägen. Skor går inte på toaletten, så det kunde de inte skylla på. 

"Ehm… Vi måste bara ut och ta lite luft!", förklarade de lite nervöst och hoppades att ingen skulle skvallra. Men den förklaringen fungerade utmärkt. Klart de skulle ta lite luft! Det kan ju vara nödvändigt för alla gamla, svettiga skor att lufta sig någon gång ibland. Alla skor nickade instämmande. Och så smög de sig ut genom dörren, utan att bli upptäckta av någon. De var äntligen fria och skulle aldrig mer behöva plågas av Batman´s svettiga fötter eller hans hemska musiksmak. 

Den Svarta Riddaren själv blev något mer förbryllad när han upptäckte att de var borta. Han hade ju ställt dem i hörnet och skor kunde ju inte bara få fötter och gå sin väg… Eller?