Med sin resväska i ena handen och badankan i den andra, vandrade vår maskerade hjälte in på flygplatsen. Det fanns få platser han tyckte så illa om som flygplatser, då alla som befann sig där hade bråttom till terminaler, bråttom till automater, bråttom till utgångar, ingångar, trånga gångar och andra gångar. De som inte hade bråttom var det synd om, ty de satt i små hörn och grät för att de inte klarade av den extrema stress som fanns där. Det var, kort sagt, ett fruktansvärt ställe att befinna sig på. Tur var det att Nattens Väktare inte reste ensam, utan hade ett pålitligt (kan ju förvisso diskuteras) ressällskap att vända sig till när han behövde någon att lugna honom.
Ressällskapet bestod utav hans två bröder och hans farbror. Den första brodern hade ansiktet fullt av metallföremål ("piercings", som man brukar kalla dem) som fick alla metallsensorerna på flygplatsen att skrika i full panik. Han var känd för att sprida kaos omkring sig, och flygplatsen var en utmärkt plats för detta.
Den andra brodern, som ni känner vid det här laget, var arg för att han inte fick ha sin hembryggda sprit med sig i handbagaget. Inte heller fick han dricka upp den innan resan, då det förmodligen skulle leda till problem att vara allt för berusad innan resan. Men förutseende som vår maskerade hjälte alltid var, hade han packat ner en bok om avancerad mattematik till sin lillebror som snabbt blev hög på siffror och fick lugnet av ett harmlöst lamm.
Hans farbror var en oftast civiliserad människa, inte svår att föra en diskussion med och framförallt var han mycket trevlig. Men om han utsattes för grönsaker, höga höjder och, det värsta tänkbara, inställda flygresor, tappade han alla sina lugna och trevliga sidor och förvandlades snabbt till en rosa-blek version av Hulken, helt utan självbehärskning.
Oturligt nog var det snökaos i Paris och deras plan hade blivit inställt. Förvandlingen från liten snäll farbror, till stor bärsärk gick så fort att de som såg det på avstånd förmodligen hade blivit lite imponerade. De som inte såg det på avstånd, däremot, skakade av skräck när han gick loss på flygplatsen. Nattens Väktare, tillsammans med sina två bröder, fick göra sitt bästa för att hålla sig ur vägen medan deras ursinniga farbror slog sig fram genom folkmassorna. De som var dumma nog att ställa sig i vägen för honom när han kom ångandes genom korridorerna, skickades i en jämn båge genom luften och landade några meter därifrån. (Inga tanter eller barn skadades allvarligt, men en och annan slö hipp-hoppare kan ha brutit några mindre betydelsefulla ben i kroppen.)
Det var en lättnad för samtliga som befann sig på flygplatsen den dagen, när de äntligen hittade ett flygplan som kunde ta dem till deras destination. Äntligen var de på väg mot Paris!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar