Solen steg upp över ett sömnigt Paris, och den sken in genom fönstren i Den Svarta Riddarens hotellrum. I brist på tupp fick badankan gala, eller snarare pipa in morgonen. Sen han kom till Paris hade han sovit bättre än på väldigt länge, det var precis som om det var något magiskt över sängen (eller kanske under sängen, han hade inte kollat så noga). Vad det där magiska än var för något, hade det tydligen spridit sig till andra platser på hotellet.
8.30 skulle ressällskapet mötas i korridoren för att gå ner och äta frukost, men hans äldsta bror, han med metallföremålen fastnaglade i ansiktet (vi kallar honom hädanefter för "Metall-Pojken"), hade lite svårt att hålla tiden. Nattens Väktare vandrade ner till hans rum, som låg lite längre ner i korridoren, och började knacka lite försiktigt på dörren. Metall-Pojkens morgonhumör kunde variera från allt mellan dåligt till uruselt, så det var bäst att vara försiktig. Efter en kvart hade både Batman, hans farbror och även hans yngsta bror (som för ovanlighetens skull var helt nykter) försökt åkalla hans uppmärksamhet genom att banka på dörren. Dörrklockan som fanns till befogade hade nästan tappat rösten, och samtliga knogar var blå/röd-lila och fullkomligt sönderknackade. Inte ett ljud hördes från Metall-Pojkens rum, men han var känd för att sova djupt. För några år sedan hade han sålt en moped över telefon, i sömnen, vilket säger mycket om honom och hans talang för djupsömn. Att få honom att vakna från andra sidan rumsdörren, kunde med andra ord bli väldigt svårt.
De visste dock att om det var något som alltid fick honom att vakna, så var det telefoner. Metall-Pojken avskydde telefonförsäljare, och varje gång det ringde kunde det ju mycket väl vara en sådan i luren. Ringde man upp honom när han sov, slog hans utskällngings-reflexer ingång automatiskt. Det var det bästa sättet att få upp honom ur sängen, för ett så fint tillfälle att börja dagen med att skälla ut en försäljare, det vore helt enkelt inte likt honom att missa. Så när Nattens Väktare fick idén att ringa upp hans rumstelefon, fick det en omedelbar effekt. Med ett ryck vaknade han ur sina vackra drömmar och slängde sig, argt som ett bi, efter telefonen. När den argsinta brodern insett att det inte var en telefonförsäljare han pratade med, lugnade han ner sig och gick ner till frukostbuffén.
Morgonen fick ett lyckligt slut, men hur resten av dagen fortskred får ni inte veta riktigt än. Fortsättning följer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar