Viva la Batman del 6: Min söta bror

Bland alla sevärdheter som Paris hade att erbjuda, stod givetvis alla vackra, franska tjejer tämligen högt upp på Den Svarta Riddarens lista. De var mystiska och intelligenta, samtidigt som de såg söta och snälla ut. Det var inte allt för sällan som han upptäckte sig själv med att sitta och drömma om något av de vackra ansiktena han såg på tunnelbanan, men desto mer sällan fick han några charmiga leenden tillbaks. Antingen såg de inte honom, eller så ignorerade de honom, vilket ju förstås sig var lika bra. Fransyskor var kända för att prata franska, ett språk som Nattens Väktare inte var speciellt lärd i. Han kunde de franska orden för "tack" och "ursäkta/förlåt", ganska typiska ord för en svensk att kunna, men längre än så sträckte sig inte kunskaperna.  

Med andra ord, hade någon faktiskt gått fram och pratat med honom, så hade han framstått som ännu dummare än vad han redan gjorde, genom att sitta och glo på dem som ett fån. Men någon typ av uppmärksamhet borde han ju ha fått ändå, kunde han tycka. Var det något fel på honom? Fel skjorta? Fult skägg? Nattens Väktare kontrollerade sin spegelbild i tunnelbanevagnens fönster. Nej, han var fantastiskt vacker, precis som vanligt. Men då såg han vad som hade fördärvat för honom genom hela resan. Bredvid honom satt Metall-Pojken, som trots allt skrot i ansiktet, var riktigt söt. Det var på honom alla tjejerna tittade. Han själv gjorde inga som helst försök att dra till sig uppmärksamheten, då han inte var i alls lika patetiskt stort behov av uppmärksamhet från det kvinnliga könet, som Den Svarta Riddaren var. Dessutom hade han en käresta i Sverige som han chattade med på sin telefon. Trots detta fick han all uppmärksamhet som Batman egentligen skulle ha fått! Orättvist!   

Med avundsjuka, observerade han sin charmiga bror. Visst var han lite söt, men så förbannat vacker var han inte. Vad såg tjejerna i honom egentligen? Jämfört med honom själv, var Metall-Pojken ganska ful faktiskt! Om man tänkte efter. Noga, alltså. "Jag ska ge dig en puckel och lämna dig i Notre Dame, din lille fjant", muttrade han för sig själv om sin bror som som var helt ovetande. Tur var nog det, för då hade han skrattat ut Batman ordentligt. Och självkänslan var låg nog som det var!