Pulsen var låg, lika så aktiviteten. Nattens Väktare hade inför sin hemfärd, vilken innebor både tågbyten och flygplatser, spenderat hela morgonen med att lyssna på lugn musik med morfin-lik inverkan. Packat resväskan hade han gjort kvällen innan, och han hade stigit upp tidigt för att raka sig och ta en dusch. Han hade skapat sig en egen liten bubbla, där allt var lugnt och långsamt. Harmoniskt. Allt var färdigt och inget kunde gå fel i hemfärden. Förutom det att han delade hotellrum med sin yngre bror. Just precis! Han med de dåliga alkoholvanorna och som aldrig kunde uppföra sig som städat folk.
Precis när det var dags att gå, Nattens Väktare var fullt påklädd och hade väskorna i händerna, redo för avfärd. Då får hans, plötsligt så skämtsamma lillebror för sig att det skulle vara kul att skaka en läsk-flaska av avfyra i ryggen på honom. Med ett ljud av plask och fräs slog en kraftig stråle av coca-cola emot honom och hela rummet täcktes med läsk. Den Svarta Riddarens trygga bubbla var spräckt och det gick inte att prata med honom på några timmar.
Trots den plötsliga stressen och paniken, gick flygresan riktigt bra och Den Svarta Riddaren överlevde med god marginal. Det verkade som att äventyret hade fått ett slut och allt skulle återgå till det normala igen. Men den som känner Nattens Väktare, vet att hans liv är ett ständigt pågående äventyr och det inte finns något "normalt" i det. Han hade inte mer än kommit hem förrän han upptäckte att något inte stod rätt till. Skåpluckorna i hans kök hade rymt, lämnat skåpen nakna, och dessutom utan att lämna något meddelande till någon. Med en suck konstaterade vår slitna hjälte att det trots allt inte var något större problem, han fick leta efter dem nästa dag. Det enda han ville nu var att få på sig ett par rena strumor och sitta ner en stund innan han la sig. Han öppnade sin garderobsdörr och möttes av något mycket oväntat. I hans garderob stod en livs levande paper mache-giraff som stod och tittade förvånat på honom, som om den undrade vem Batman var och vad han gjorde där.
Vår maskerade hjälte stängde garderobsdörren, utan att säga ett ord. Det fanns en gräns för vad en vardagshjälte kunde stå ut med, efter att just ha kommit hem från sin Paris-resa. Gränsen gick helt klart vid giraffer i garderoben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar