”Vi trodde ju att du skulle skriva något om bröllopet”,
sa Cooling Spooling.
”Det var ju ett tag sen du
nämnde oss på din blogg”, instämde Muja.
Jösses, hur skulle han komma
ur det här? Skriva om lycklig kärlek hade han ju bara gjort någon gång ibland,
det var ingenting han var van vid precis. Ensamhet var han bra på, och vemod.
Tafatta försök till flirter fanns det många omnämnda på bloggen, med stort
fokus på själva misslyckandet och skammen han bar med sig hem. Men lycklig
kärlek? Hur skulle hans ens börja? Skulle folk ens förstå att det var hans
blogg de läste?
Nattens Väktares syster hade, precis som han själv, haft
många olika alter egon genom åren. Tidigare var hon känd som Kajsa Kajal, en
hjälte som aldrig mötte en fara hon inte kunde sminka sig ur. Hennes senaste
alter ego var dock Muja, med superkrafter som smittsamma skratt, hysteriska
ljud, samt att vad för projekt hon än företog sig blev resultatet alltid lite
bättre än hon själv hade trott. Hon var specialist på att överträffa sina egna
förväntningar.
Cooling Spooling hörde till
de som alltid hade koll på läget. Han kunde mycket om det mesta, var en stark
ledare och hade dessutom en oklanderlig musiksmak. Men bakom skalet av coolhet
och världsvana gömde sig en teddybjörn. När Cooling Spoolings rediga armarna,
så vana vid att riffa loss på tuffa elgitarrer eller lyfta tunga lådor,
istället omfamnade en var det som att försvinna in i en annan dimension där
inga sorger fanns och allt kändes tryggt och hoppfullt. Landets bästa kramar
var en av hans många superkrafter.
Tillsammans var Muja och
Cooling Spooling ett team av sällan skådat slag. Det fanns inga ångestattacker
som inte kunde kramas bort, och sorgerna fick ingen syl i vädret för deras
hysteriska skrattande. När den sluga Rastlösheten lurade runt hörnet bussade de
sina lojala katter Tertis och Ezio på honom. För att ytterligare stärka sina
band till varandra hade de dessutom hittat på ett eget språk som bara de två
kunde. Ett superbt trick för superhjältar som ville kunna kommunicera när de var
ute och bekämpade brott, utan att motståndarna förstod vad de sa. Det verkade
inte finnas något de inte kunde övervinna, och den artonde maj 2019 gifte de
sig.
Här började Nattens Väktares problem. Om någon gäst hade
svimmat i tårtan hade det ju gått att skriva ett inlägg om det. Hade det
ösregnat under bröllopsceremonin i Botaniska trädgården, hade han nog kunnat
göra en spännande historia om det. Eller om sången Nattens Väktare framförde
tillsammans med Cooling Spoolings lillebror Hulken hade blivit något annat än
en succé hade det blivit en verkligt kul historia. Till exempel om vår
maskerade hjälte hade sjungit riktigt falskt och glömt ackorden till ukulelen
stup i kvarten (vilken inte hände, så klart).
Nej, vad skulle han kunna
skriva om? Det gick ju så fantastiskt bra från början till slut, strålande
väder, inga fulla släktingar (i alla fall inte innan midnatt), fantastisk mat
och service. Till och med talen var bra.
”Det blir nog inget inlägg om
er”, sa Nattens Väktare efter att ha suttit tyst länge. Cooling Spooling och Muja
hade nästan gett upp att få någon slags respons från honom.
”Varför inte det? Tycker du
inte om oss?” frågade de i kör.
”Ni är helt enkelt för fina
ihop”, sa Nattens Väktare. ”Ni är för trevliga att umgås med, och bröllopet
blev för bra. Det begriper ni väl att jag inte kan skriva om?”
”Fast du håller dig väl ändå
aldrig till sanningen”, muttrade Muja.
Det var sant. Han kunde ju
ljuga.
Här kommer blogginlägget om när Cooling Spooling och Muja
gifte sig:
Det var ett riktigt otrevligt bröllop, och Nattens
Väktare ångrade att han ens brytt sig om att dyka upp. Det här skulle han
aldrig göra om. Så satte han sig på sin åttabenta enhörning som genom
tankekraft sprängde ett hål i taket som de kunde flyga ut genom. Till månen
flög de och så levde Nattens Väktare lycklig i alla sina dagar, eller tills
syret tog slut.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar