Främmande ö?

När han öppnade ögonen möttes han av solens hånfulla strålar. Ett vackert väder han inte kunde relatera till. Nattens Väktare ville ha piskande hagel och åska. Istället solsken. Inte ett förbannat moln på himmeln. ”Välkommen till en ny och perfekt dag. Det enda som inte är helt perfekt häromkring är du.” Så skulle vädret ha sagt och det haft någon röst.

Han lyfte huvudet från sandbädden och blickade bort mot det himmelsblå vattnet. Resterna av fartyget låg och flöt där. Det hade varit en fin resa med abrupt slut, han kunde inte ens minnas hur skutan gått sönder. Det bara var trasigt plötsligt. Och var befann han sig nu? Isolerad på en främmande ö. Några måsar en bit bort skrattade åt honom. Lyckliga var de som kunde flyga sin väg som de ville.

Ja ja, ensam hade han varit förut, minsann. Det var inte så dumt det heller, bortsett från att det var spritt språngande skittråkigt. Han sparkade till en liten sten som visade sig vara ganska mycket större än han först trodde. Det mesta av den låg gömd under sanden, och efter ett kort utbrott av smärta och raseri bestämde han sig för att det inte gjorde saken bättre att gå runt och sparka på småsten. På med ett leende och skratta lite grann. Ha ha ha. Åh, det kändes redan bättre …

Förbannade ö-jävel. Det var säkert en sån där tropisk variant där det inte finns mer än krabbor och giftiga reptiler att umgås med. Men han kunde ju i alla fall ta en titt innan han bestämde sig för hur dåligt han skulle må över den nya situationen.

Till hans stora förvåning var det inte så tokigt inne bland träden. Där stod en gammal soffa, och en persisk matta låg utbredd över marken. Ett kylskåp och ett skafferi, fyllda till bredden med mat. Brukar man hitta sånt på tropiska öar? Och inte visste han mycket om träd, men inte brukade det väl växa lampor i lövverken? Hade han inte vetat bättre hade han trott att han redan bott här förut. Men om han fått bestämma hade soffan varit vänd på andra hållet.

Han kände plötsligt något han inte känt på länge: Viljan att göra något. Så han vände på soffan. Den var tung, och efteråt sträckte han ut sig över den och slocknade. I drömmarna seglade han fortfarande runt på havet. De finaste minnena gör mest ont.

Fem krabbor väckte honom mitt i natten. De sjöng och dansade på soffbordet, och starka drycker hade de med sig. Nattens Väktare tänkte tillbaka på när han själv brukade vara uppe mitt i natten och umgås med folk. Det var länge sen, nu var han äldre. I behov av sin skönhetssömn, så det så och så vidare. Men krabborna var ena festliga krabbarter och ville så gärna att han skulle vara med, och vem var han att komma till en främmande ö och sen bara ligga och sura i en soffa? Han fick en partyhatt, och så röjde han hela natten tillsammans med krabborna.

Dagen efter gick han på upptäcktsfärd i skogen, såg både det ena och det andra. Där fanns gott om växter som gick att äta, och djuren han stötte på var inte alls farliga. De hälsade på honom som om de vore gamla vänner. Men innerst inne skavde rastlösheten. Någonting vettigt var han ju tvungen att göra. Alla djuren hade jobb att gå till. En pelikan berättade att hon jobbade som programmerare, och två ekorrar var nyexaminerade ekosystemtekniker med tusen jobb som väntade. Vad skulle han själv göra? Vad skulle han svara om någon frågade vad han var bra på? ”Tja, jag är ju Nattens Väktare, så … Vaka över natten, antar jag.”

Men så snubblade han över en rot, föll ner för ett stup, landade i en fors och sen nerför ett vattenfall. Det gick undan, och hör och häpna, men vid vattenfallets stup låg Veberöd och en liten söt ICA-butik. Vad gjorde Veberöd på hans isolerade ö?

En liten butikschef kom ut, hälsade och intervjuade. Nattens Väktare bestämde sig för att ICA kanske inte var det han ville jobba med hela livet, men medan han försökte kartlägga den här konstiga ön var det ju bra att tjäna lite pengar och ha kollegor att prata med. Så han fick anställning där och kände sig plötsligt mycket bättre till mods.

Se där, en busshållplats låg på andra sidan vägen. Och vart kunde bussen tänkas gå? Till Dalby? Nämen, det var ju där han bodde. Det skulle nog lösa sig ganska bra ändå för vår maskerade hämnare.