Den sensuella uteplatsen

Sommarn förde inte bara med sig lediga dagar och fler fantasiromanser än Nattens Väktare någonsin skulle ta tag i, den innebar även en olidlig värme. En superhjälte som går klädd i fladdermuskostym av läder året om har av förklarliga skäl lite svårare att hantera högre temperaturer är 18 grader, så det vore en underdrift att säga att sommarn inte var en favorit. Större delen av semestern ägnade han åt att ligga på golvet och andas. Som en sjöstjärna krälade han runt i lägenheten, letande efter en bit golv som fortfarande var någorlunda sval. Och så alla de här hemska vännerna som menade att han hade för mycket kläder på sig. Han var ju knappt naken när han duschade. Tanken på att visa sig utomhus i bar överkropp gjorde honom så generad att han kröp in bakom en kudde och inte kom fram igen förrän solen gått ner.

Men just den här sommaren var annorlunda. Just den här sommaren hade han fått ett gäng lastpallar att bygga sig en utesoffa av. Det var en avancerad konstruktion, tre pallar staplade på varandra, och intill dem, ytterligare tre pallar staplade på varandra. Några madrasser, kuddar och filtar så behövde ingen se att han inte ens besvärat sig med att skruva ihop dem.

Resultatet var vad drömmar var gjorda av. Tänk att ligga där och titta på molnen. Tänk att ta med sig en drink och en bok. Få sträcka ut benen, tänka att få somna där ute i friska luften. Ja, tänk. För mycket mer än tänkande blev det inte, ty just när soffan var färdigmonterad, inköp av kuddar och madrasser inräknat, då började det regna. Och regna. Och så blev det lite solsken, i alla fall tillräckligt för att pallarna skulle hinna torka lite innan nästa regnfall kom.

Han hade nu stått en vecka och tittat på utesoffan genom fönstret. En vecka av romantiska möten som garanterat hade skett i soffan om det inte vore för regnet. Kanske hade den söta brevbäraren av en ren slump cyklat förbi hans altan. Ni kan ge er på att Nattens Väktare hade stått vid sina tomatplantor och arbetat sig sexigt svettig. Inte för att vanligt folk blir så svettiga av att knipsa av tjuvskott från plantor, men ändå. Han skulle ha slängt med håret, spänt sina glänsande biceps och låtsats som om han inte sett brevbärare stå där framför grinden förrän nu. Kanske skulle han ha blinkat flörtigt mot henne. Nej, det hade blivit övertydligt. Istället skulle han ha hällt upp ett stort glas vatten, med isbitar klingande erotiskt mot glaset, och hällt i sig. Precis som på film skulle hälften rinna utanför munnen, ner längs halsen och blöta ner hans vita linne så att bröstmusklerna syntes ännu tydligare. Varför lämna något åt fantasin när man istället kan överträffa den, det var Nattens Väktares motto.

”Varmt idag”, sa Nattens Väktare.

”Mmm”, sa brevbäraren utan att veta vilken del av hans kropp hon skulle fästa blicken på.

”Får jag erbjuda ett glas vatten?”

Och så släppte hon cykeln som trillade i marken. Breven virvlade runt henne i slow motion när hon öppnade grinden och ställde sig nära nära inpå honom.

”Vilken vacker …” viskade hon i hans öra ”… utesoffa du har.”

”Den är bekväm också”, svarade Nattens Väktare och såg på medan hon drack ur hans glas.

”Mmm, gott”, sa hon.

”Det är viktigt att dricka när det är så här … hett.”

”Vem pratar du med?”

Den vackra brevbäraren i hans famn ersattes av ett kallt köksfönster, och isbitarnas rasslande blev till tunga regndroppar mot rutan.

”Jag hoppas inte att jag avbröt något”, pep Badankan. ”Jag kan lämna dig och köksfönstret ifred och ni vill?”

Hon fnissade med den där sedvanliga pipigheten som fick Nattens Väktare att undra varför hon bodde hos honom överhuvudtaget. Och inte kom han på något spydigt att svara tillbaka heller. Istället blev han stående där och tittade dumt på uteplatsen och undrade varför han aldrig fick dagdrömma ifred. Var det för att resten av världen var avundsjuk på hur bra han var på det som de alltid störde honom?

”Ska du ut?” frågade Badankan.

”Nej.”

”Men det ska jag, det är perfekt väder för badankor.”

Med en fnysning öppnade han dörren för sin självgoda gummianka, sen gick han och la sig istället. Kanske skulle morgondagen erbjuda mer av både solsken och kärlek? Och med de tankarna somnade han lyckligt ovetande om två saker: Att morgondagen skulle vara minst lika regnig, och att Badankan just i den sekunden satt på de dyngsura lastpallarna och vänslades med grannens snygga badanka.