Hundpussar

”Usch, va du ser nöjd ut”, pep Badankan när Nattens Väktare kom genom dörren. ”Vad har du nu ställt till med?”

”Jag har varit i Genarp”, svarade Nattens Väktare lyckligt.

Efter att ha tvättat händerna en halv minut, så som alla ansvarstagande superhjältar gör, slog han sig ner i sin favoritfåtölj med en kopp te. Fötterna på fotpallen, blicken rakt ut genom fönstret, bortom hustaken, ovan molnen och ut i världsrymden. Log som om han hittat något riktigt fint där ute, andades som om allt var väl i världen.

”Jaha, och vad hände i Genarp?” pep Badankan. ”Du verkar ju helt väck. Blev du bjuden på droger?”

”Nä”, sa han drömmande.

Några sekunder tickade bort, där man vanligtvis hade förväntat sig någon slags fortsättning eller förklaring, men det verkade inte Nattens Väktare medveten om. Han var mitt i en klunk te när Badankan plötsligt vrålade:

”MEN VAD HÄNDE DÅ?”

”Lugn nu, hörrö…”

”Har du fått löneförhöjning? Hittade du en portal till Neverland? Fick du en puss av en snygg tjej?”

Vid ordet ”puss” blev hans redan breda leende ännu bredare.

Badankan gapade. ”Va? En puss? Har du hittat en flickvän som kan ta hand om dig?”

”Flickvän? Äsch, mycket bättre!” utropade han och kunde inte längre dölja sin entusiasm, utan ställde sig upp i fåtöljen. ”Jag har fått hundpussar, och hela jag är täckt med hundhår!”

Badankan skakade på huvudet och gick och la sig istället. Nattens Väktare hade uppenbarligen blivit galen. Troligtvis hade han blivit drogad, blivit snurrig och åkt till Genarp, och där hade han väl träffat någon byracka att gosa med och förmodligen fått i sig något mer. Kanske var det rena turen att han hittade hem alls.

Badankan visste inte mycket om droger, men hon antog i alla fall att han skulle vara riktigt bakis imorgon, och det skulle minsann bli kul att se.

Det Badankan inte heller visste något om när saker i livet bara klaffar. När den där känslan av att något väsentligt saknas i tillvaron plötsligt försvinner. Hon visste heller inte mycket om att ha vänner som flyttar långt långt bort, så att man bara kan träffa dem nån gång om året. Så när de åtta år senare flyttar tillbaka uppstår en harmonisk känsla, som varm choklad en stormig decemberdag, eller att lägga sig i nytvättade sängkläder. Som att ha sorterat sin skivsamling i alfabetisk ordning, eller att dra upp en egenodlad morot ur jorden.

Just detta hade nyligen hänt i Nattens Väktares liv. Hans bästa vän, The Mad Hatter som han numera ville kalla sig, hade flyttat tillbaks till Skåne, till en liten håla en halvtimme utanför Lund. Äntligen skulle de kunna ta en spontanöl ihop på en vardag, eller träffas mest för att få kränga chips tillsammans. Tänk att när behovet fanns, vilket det ofta gjorde, kunde han träffa sin vän och prata om allt mellan glädje och sorg. Om livet nu var en bergochdalbana var The Mad Hatter definitivt säkerhetsbältet.

Att hans vän haft den goda smaken att skaffa sig en hund gjorde så klart bara saken bättre. En hundnos i handen, en puss i pannan. Och hundhår! Massor med hundhår överallt! Aldrig hade han väl trott att det var något han skulle sakna så när hans egen ögonsten, hunden Chaplin, flyttade ifrån honom.

”Ja, jag slipper i alla fall kämpa med hundhåren på mattan”, brukade han säga till folk som frågade hur han hade det nu utan sin hund. Men faktum var att han saknade även det. Alla de där små omständliga sakerna som inte längre fanns i hans liv, de var ju också en del av bilden. Även om han numera tog promenader med bara sig själv följde det ändå med tre fyra hundbajspåsar i fickan. Det kändes bäst så.

Det var en lång rad tankar och känslor som flög genom vår hjälte när han satt i soffan och myste med hunden Isis (som var en riktig terrorhund som valp), då The Mad Hatter plötsligt säger:

”Det är faktiskt ett datum rätt snart då det skulle behövas en hundvakt. Du kanske är ledig?”

Klockan var strax över ett på natten när Badankan tittade in i vardagsrummet för att se var Nattens Väktare tagit vägen. Han skulle ju för bövelen jobba imorgon bitti och borde ha gått i säng för länge sen! I fåtöljen fortfarande, den slashasen, och sov djupt. Först tänkte hon skrämma honom med sitt högsta pip. Att han drömde om allt de skulle hitta på, The Mad Hatter, hunden Isis och han, det hade inte Badankan någon aning om. Men han såg så rofylld ut. Hon kollade så att han ställt väckarklockan på fyra, la en filt över honom och gick tillbaka till sovrummet.