onsdag 10 juli 2019

Den mörkaste hemligheten


Superhjältar förväntades ha hemligheter, så som identitet, privatliv, och det sorgliga förflutna som fått dem att sätta på sig manteln från första början. Men Nattens Väktare hade alltid varit öppen med sin identitet. Alla visste att han bodde i hjärtat av Dalby City - där staden slog som hårdast ville han vara. Alla visste att det var singelliv och självömkan som drev honom till att bli Nattens Väktare. Alla visste att hans värsta fiende var han själv och ensamheten. Han grät i nattens mörker, och skrattade åt dåliga ordvitsar. Han motionerade för lite och drack för mycket whisky. Det var inga hemligheter.
Det vår maskerade hjälte höll för sig själv var långt värre. Inte ens hans fula, valkiga fötter var så här pinsamma. Det var illa. Verkligen illa.
Och nu hade Badankan kommit på hans hemlighet. Konfrontationen var ett faktum. Den som någon gång blivit stirrad på av en badanka visste att allt självförtroende blev till badskum som försvann bara man blåste på det. Det var inget att leka med.
”Att du ens kan se dig själv i ögonen”, pep Badankan.
Nattens Väktare försökte förklara sig. Det pinsamma hände verkligen inte ofta, och det var inte heller något han dragits med speciellt länge. Det var förra sommaren han blev biten. I Hälsingland, på besök hos hans före detta flickväns familj, en plats där han trodde sig vara trygg. Inget ont kunde ske. Det måste ha skett under natten, att fadern smugit in och bitit honom, för när han vaknade morgon därefter hade han plötsligt blivit Fotbollsintresserad.
Han följde VM med stor entusiasm. Match efter match satt han som på nålar, och var det ingen match sög han i sig kunskap på nätet om ländernas tidigare vinster och förluster. Han läste på om regler, historik, spelare. Till och med förbundskaptener. Och så sörjde han förlusten mot England. Av hela sitt hjärta.
När han kom hem till Dalby City igen kände familjen knappt igen honom. Fraser som ”Såg ni matchen?” eller ”Ikväll är det Belgien mot England” skakade hans syskon och hans ömma moder, som bekymrade sig tillräckligt över sina barn som det var. De pratade om att skicka honom på terapi, eller bryta sig in och stjäla hans teve. Tiderna var desperata.
Men så tog VM slut. Nattens Väktare vaknade bakfull och naken i soffan. Hans fotbollssupporter-päls hade försvunnit. De enorma händerna som applåderat och gjort segergester hade krympt tillbaka till vanliga små händer igen. Allt som fanns kvar var minnen av vad han gjort, och skammen. Hur många visste vad han förvandlats till?
Men ingen nämnde incidenten igen. Det verkade ha gått över, och för familjens skull var det bäst att inte gräva för mycket i det. För säkerhets skull stängda han öronen noggrant när någon började prata om Allsvenskan.
Ett år senare växte pälsen ut igen, och Nattens Väktare kunde helt plötsligt resa sig ur stolen och ropa ”JAAAAAAA!!!” utan att ha en aning om varför. Han buade åt kaffet när det tog slut, och applåderade när diskmaskinen var klar. Dessutom fick han inte Markoolios ”Mera Mål” ur skallen.
Det var fotbolls-vm för damlandslaget. Han hann inte avvärja sin mörka hemlighet och fotbollssupportern härjade fritt i Dalby City.
”Men värst av att du smittat din stackars mor också!” fortsatte Badankan pipa. ”Hur lågt kan du egentligen sjunka?”
”Vad menar du med det?” frästa vår maskerade hjälte tillbaka, medan han letade djupt inne bland minnesluckorna.
”Ni satt ju båda två och tittade på bronsmatchen mot England!”
Det kunde inte vara sant. Vad hade han gjort? Hans oskyldiga lilla mor, fotbollsintresserad!
”Mor tittade säkert inte så noga, egentligen”, sa han.
”Hon att ju och hoppade upp och ner i fåtöljen av spänning. Precis som du!”

Badankan informerade honom om att han hade några år på sig innan nästa VM. Till dess fick han komma på en riktigt bra plan, och då menade hon inte en fotbollsplan. Han fick kedja fast sig i garderoben, eller nåt. En sak skulle han ha klart för sig: Nåde honom om han skulle vara ute på stan med sin mor och ställa till hejaramsor och göra vågen på offentlig plats. Då skulle Badankan skicka honom på rehab.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar