Det nya hälsosamma livet

Den nyinförskaffade träningsflaskan glänste i solen. En hälsosam och självsäker glans, tänkte Nattens väktare där han satt på sina yogamatta. En symbol för ett nytt och rikt liv, med en positiv livsinställning och energi till att göra allt han drömde om. Han joggade och gjorde smoothies, tänkte på sin hållning och sin andning. Vissa (Badankan exempelvis) skulle nog påstå att Nattens väktare genomgick någon slags livskris, att han försökte träna sig ur problemen, men det var helt fel. En aktiv kropp var en glad kropp, och det skulle man ha för att kunna fånga dagen med ett leende. Så enkelt var det.

En kvinna med barnvagn skyndade förbi gräsmattan där han satt. Han hälsade glatt till henne, för det var en del av det nya glada jaget. Välmående är något mentalt också, så nu skulle han hälsa på alla han såg. Till och med småbarnsföräldrar. Men hon tittade bara konstigt på honom innan hon riktade tillbaka blicken på vägen framför sig. Möjligen gick hon lite fortare.

Nattens väktare tänkte att inte alla visste vad det gjorde med ens livsenergi att hälsa och sprida värme, glädje och gemenskap. Det kan också haft att göra med att han stod i ”halvmånens position”, vilket kan ha fått honom att se ut som en galning man inte ska hälsa på. Ja, det kan helt klart ha avskräckt. Men i hans nya liv fanns inte utrymme för sådana tankar. Han var stark och vacker, på sitt sätt.

Det kurrade i magen. Kanske var det dags för en måltid? Ingredienserna till hans planerade hälsodryck väntade där hemma. Och då han numera lyssnade på sin kropp rullade han ihop yogamattan. Det blev lite snett, men vad gjorde väl det i hans nya liv? Det fick vara lite snett, för så var det i naturen. Se på fåglar. Inte flög väl de rakt hela tiden. Och träd. Naturen är väldigt sned. Han visste inte riktigt vad han var ute efter med sina tankar, men så länge tankarna var nya och friska fick de gärna vara obegripliga med.

På vägen hem kom han på att det är hälsosamt att jogga. Inte minst för att han glömt sin nya sportflaska under trädet, och den var snuskigt dyr. Så han joggade tillbaka till gräsmattan. Jättesnabbt, trots att han hade ett elakt gruskorn i skon. Inget bra kommer utan lite lidande, tänkte han för sig själv och led lite extra på vägen.

I en graceful rörelse böjde han sig ner efter flaskan och kände hur det högg till så där fantastiskt och livfullt i ryggen som det bara gjorde i människor som slarvar med stretchning. Han till och med skrek lite grann. Ett levande och kännande skrik, för inte skulle man hålla inne smärta och värk. Så blir man bara bitter. Han kunde inte riktigt resa på sig, så han gick hem svagt framåtböjd. Mötte han folk skulle de bara tro att han bugade vördnadsfullt för dem. Vilken bra idé, den hade han ju inte kommit på om han inte haft så här förbannat skitont i ryggen.

Han påminde sig om att livet var en gåva, och att det minsann inte var alla som kunde röra sig ens så här bra. Till och med gruskornet, som nu borrat sig djupt in i hälen, var säkert där av en anledning. Tänk bara hur skönt det skulle bli att ta av sig skon. Det i sig är en sak att se framemot och glädjas över, en lättnad han inte känt annars.

Äpplena hade möglat, och spenaten i kylskåpet hade fryst av nån anledning. En grön gegga var allt som fanns i påsen. Hälsodrycken gick i stöpet, men vad gjorde väl det. Han åt en banan istället. Det räckte inte riktigt för att mätta honom, han åt en till. Och en till. Slutligen hade han ätit så många söta bananer att han var illamående. I ett hysteriskt begär efter riktig mat letade han igenom kylskåpet, men ingenting färdiglagat fanns där.

När han öppnade frysen gjorde han den fasansfulla upptäckten att dörren förmodligen inte varit helt stängd. Det mesta var halvtinat. Åh, va trevligt, tänkte Nattens Väktare. Det är ju en symbol för … Han visste inte vad det var en symbol för. All mats förgänglighet, kanske. Men påsen med det onda vita brödet verkade i alla fall fortfarande fryst. Vitt bröd som var så gott, men så onyttigt.

I det nya livet skulle han inte döma sig själv om han fuskade någon gång ibland. Fånga dagen, och fuska ibland. Det var ett bra livsmotto. Ät vitt bröd och fröjdas åt solen och den geggiga spenaten. Det gick inte så bra det här, förmodligen för att han var så hungrig att han skakade. Han hade haft så bråttom upp för sin joggingtur att han glömt äta frukost. Och sen hade han styrketränat en stund innan han kom att han skulle köra ett yogapass.

Det skivade brödet var otroligt genomfruset. Så pass att skivorna inte gick att sära på. Han drog och slet i brödklumpen, men varje gång en skiva var på väg att lossna gick den av på mitten. Eller blev till flisor. Med olika tillhyggen, osthyvel och knivar, försökte han bända isär skivorna. Det var ett underbart sätt att pröva sin kreativitet på, och särskilt kreativ blev han när han plockade fram en hammare och gjorde konfetti av det som inte redan var trasigt. Sen öppnade han en chipspåse och satte sig framför teven resten av dagen.