Borta!

En långa rad svordomar hördes ifrån köket. Det var Nattens Väktare som precis upptäckt att smöret försvunnit, precis som allt annat i hans hem. Tandkräm, viktiga papper och långkalsonger var bara några av de andra sakerna. Tanken slog honom som hastigast att smöret kanske också tagit semester, precis som hans badanka hade gjort. Men vem har någonsin hört talas om ett paket smör som tagit semester? Tanken var löjlig. Någon måste ha stulit det.

Tämligen irriterad bytte han sin tänkta måltid av varma mackor mot en skål filmmjölk. Han ryckte upp luckorna till skåpet där hans skålar fanns och möttes av något mycket överraskande. Där, gömd bakom en stapel tallrikar, låg smöretpaketet och tryckte. Det var, precis som allt annat smör i världen, medvetslöst, så det kunde inte berätta för honom hur länge det hade legat där. "Tillräckligt länge för att betraktas som flytande, icke förtärbart smör", konstaterade Den Svarta Riddaren när han öppnade locket. Han slängde smöret och började genast utreda vem som lagt smöret i tallrikskåpet. Vem i hans hem var så förbannat dum?

Det fanns ett litet problem med utredningen och det var att han var den enda som bodde hos honom. Den enda logiska förklaring var att han själv placerat smöret i det olämpliga skåpet och därmed förpassat det till dess olyckliga öde. Men även om förklaringen var den enda logiska, var det inte en förklaring som passade honom i smaken. En lång utredning i form av förhör med diverse möbler och dammråttor ledde till ingenting särskilt. (Dock hittade han sina långkalsonger på det mest otippade stället i lägenheten - i garderoben!) 

Framtiden var snart här och fler saker skulle säkerligen försvinna om inte omfattande åtgärder togs. Så som Nattens Väktare såg det fanns enbart två alternativ för att försäkra sig om att saker inte försvann fler gånger. Antingen satte han upp övervakningskameror (vilket han inte ville, ty då skulle han tvingas inse att det var han själv som slarvade bort alla saker) eller så skaffar han en livskamrat. Lycka är nämligen att ha någon att leva med. Då har man alltid någon annan att skylla på!