Nattens Badanka - Brev nr 3

Just som Nattens Väktare kände sig som mest trasig och ensam trillade det in ett nytt meddelande från hans kära och saknade vän Badankan, det första han hört av henne på länge. Som ett barn på julafton öppnade han meddelandet och läste med spänning om hennes äventyr: 

"Hemresan

Badankan pustade ut. så många äventyr, så mycket nya intryck, men något saknades.
Hon var nu påväg hem i en lastbil, hem till badrummet hon kände så väl. 
Från solsemester i BoraBora hade badankan åkt vidare till japan, vacker plats.
men hon kom inte ens ut ur flygterminalen eftersom hon inte kan läsa, ännu mindre förstå alla japanska tecken.
Badankan satte sig på ett flyg igen och denna gången hamnade hon i ett vackert vinterland. "var är detta?" tänkte ankan förvånat.
Hon hade hamnat i Vallåsen, på gränsen mellan skåne och halland "smidigt" tänkte hon, "då kan jag bara ta buss hem till BatByn sen."
Hotellrummet var stort fint och luftig, en jättestor säng med massa kuddar och en jättestor TV framför.
Inget av detta intresserade henne, väskorna släpptes med en duns i golvet när hon såg badkaret, "jacuzzi!" ropade hon.
aldrig hade den maskerade badankan sett sådan lyx.
Dom följande dagarna guppade hon runt i jacuzzin, fick bada lerbad och näbbmassage.
"jag är så lycklig, men samtidigt olycklig" sa hon högt för sig själv. Väldigt högt eftersom jacuzzin var så högljud.
Badankan saknade den hemska sången, dom dåliga skämten och framförallt nattens väktare.

Innan hon åkte hemifrån fick hon en "birdpad" av Alfred så hon kunde följa hjältens blogg. Det stod inte rakt ut, men hon känner att nattens väktare behöver henne just nu så hon bestämmer sig för att åka hem.
Ute på gatan med packad väska så liftar hon. Det var svårt att bli upphämtad för hon har ju ingen tumme. Som tur är så hade Alfred byggt in en tumme i hennes vingklocka och nästan direkt stannar en lastbil.
"var ska en sånhär liten anka då?" säger en mörk röst medans hon hoppar in i bilen"
"piiip piip"
"jasså det säger du? jag förstår inte vad du menar" Badankan suckade till, och tänkte  "nåja lika bra att vänja sig igen "  medans mannen fortsatte
"men jag antar att du vill söderut, jag ska till Dalby och lämna stenar i stenbrottet"
"pip pip pip pip pip!!!!!!"
"jasså det är dit du vill!?" då kör vi då!
Och så började resan hemmåt..
"snart ses vi igen" sa hon för sig själv medans hon lutade sig tillbaka i bilsätet och somnade."