Ett högt och flåsande ljud hördes från mörkret utanför Batman´s lägenhet. Han tittade ut genom sina fönstren och där låg en gigantisk hund. Den var vit och vacker, låg fint över gräsmattan och tittade in genom husets alla fönster där det såg varmt och skönt ut. Det var en hund som bara villa ha lite kärlek, men ingen släppte in den för att den var så fruktansvärt kall och blöt. Barnen brukade gå ut och leka med den så länge de kunde, tills deras föräldrar ropade på dem att de var tvungna att gå in igen. Dessutom fick de inte ta med sig hunden in.
Någon gång i tiden hade man gett hunden namnet "Snö" och den kom flygande från skyn varje vinter. Många vuxna människor skällde på hunden och menade att den var i vägen när man försökte ta sig fram. Nattens Väktare tyckte däremot att den var mycket trevlig. Det var egentligen inte Snön som blivit mer otymplig med åren, det var bara de vuxna som hade slutat vara barn. Vilken hund blir inte sällskapssjuk om ingen leker med den och om folk har så bråttom överallt att de inte ens bryr sig om att hälsa på den?
Nattens Väktare suckade för sig själv över de arma människor som allt för sällan visste sitt eget bästa. Att ta en promenad med människans bästa vän är både uppfriskande och avslappnande, men om folk hade bestämt sig för att sitta instängda i sina hem hela vintern och stirra argsint på Snön så var det deras förlust. Snön hörde till hundarna som inte kom på besök mer än på vintern och det tänkte Den Svarta Riddaren minsann ta vara på. Korkade människor, men vad vet väl de om att leva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar