Det var en regnig kväll på jobbet och inget verkade kunna förändra det förfärliga humör Nattens Väktare fann sig var på. Dessutom var det hans extrajobb, det han gjorde när han inte knegade som superhjälte och försvarare av de svaga (för ärligt talat, även Batman måste ta ledigt från ett så tungt ansvar ibland). Han jobbade extra i en liten ICA-butik, vilket var precis så pass okej att han kunde finna sig i det. Inte det roligaste han kunde föreställa sig, men långt ifrån det värsta.
Det fanns inget han tyckte bättre om än att komma iväg och jobba när han var på dåligt humör. Det fungerade bra att hjälpa kunderna med sina små, värdsliga problem, för då kunde han släppa sina egna problem för en stund. Men idag var det en sällsynt dålig dag och vår maskerade hjälte var orubbligt arg samtidigt som han var tröstlöst ledsen. Hela dagen var ett eländigt moln som kastat sin obarmhärtigt mörka skugga över honom, lika så sitt vemodiga, ändlösa regn. Han satt i kassan med ett falskt leende och ett skratt han hoppades att ingen av kunderna skulle märka var på låtsas. Han var en bra skådespelare, men på insidan var han uppriven, förstörd och i extremt behov av en stor whisky.
Plötsligt, helt oväntat och från ingenstans kom hon, ljuset i hans mörka vardag. Han hade aldrig träffat henne förut, ändå kändes det som om de hade känt varandra hela livet. Hon log mot Den Svarta Riddaren som om hon älskade både honom och sitt eget liv av hela sitt hjärta. Han tänkte för sig själv att det var helt otroligt. Det fanns uppenbarligen fler än han själv som hade som favorithobby att flirta med folk som jobbade i butik. Det kändes som om de stod och pratade och skrattade med varandra i en halvtimme, även om det i själva verket inte varade längre än 1,5 minuter. Hennes ögon var oändligt vackra och hennes röst sköljde genom hans själ som om det vore ett lindrande balsam. Bara fem minuter kvar att jobba, och först nu dök hon upp. Så orättvist, men samtidigt, så oerhört skönt.
På hemvägen var han som en helt ny man. En glad, dansande och sjungande Batman tog sig fram genom det envisa regnet som om det bestod av fjädrar och fjun. Han skulle förmodligen aldrig träffa henne igen, men i deras korta och, för utomstående, kanske till och med betydelselösa stund tillsammans hade hon förändrat hela hans dag till något vackert. Och att få en tjurig Nattens Väktare på gott humör är en konstform som få behärskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar