Sagan om... ja :P

Ni känner säkert till de där dagarna då man inte har något speciellt att berätta men gärna vill göra det ändå. Då hittar man på något att berätta. Detta är nog det dummaste som skrivits på bloggen och det är inte endast mitt fel. Jag sitter bredvid min vän Mad Bro och vi har diktat varannan mening i denna episka berättelse om... ja... 

"Pälsboll med senap åts av Sigvard. Sigvard var en gammal man med en svans i örat. Den kom från ett litet djur som bodde i örat för att hålla koll på stekeln. Sen flyttade han till paris, och där var alla svansar förbjudna och bakbundna. Då blev det lilla djuret som ledset att han glömde hålla koll på stekeln, så den rymde, vilket var en gammal barndommsdröm den haft sen han var vuxen. Nu fick Sigvard ta hand om det lilla djuret som inte hade något att göra och dessutom var hans svans nu bakbunden. De köpte en stor påse sockervadd och lite kaffe. Det fick resultatet att det lilla djuret fick en sån socker och koffein-kick att det sprang rundor i Sigvards huvud och han kunde därför inte sova på flera dagar. Men det gjorde inget, för Sigvard föredrog att sova på natten. 

När Sigvard låg och sov levde det lilla djuret rövare och kidnappade ett flertal baguetter från det lokala bageriet. Det lilla djuret skaffade sig på så vis en massa fiender, men även kontakter i Paris undre värld. Däribland kände han mästerskurken Sean Cluad, som var världsberömd för  sina obehagliga fötter. De var ovanligt stora och håriga och varje nagel hade nagelsvamp som i sin tur utvecklat egen nagelsvamp. Men det hindrade inte Sean Cluad från att utföra sina mästerliga brott. Faktum var att det underlättade hans karriär, då han inte behövde vapen under sina väpnade rån. Allt han behövde göra var att ta av sig skorna. När han gjorde det utsöndrade hans fötter ett dödligt mögelgift som var livsfarligt för alla utom sig själv. 

Det lilla djuret var så imponerat av sin nyvunne vän att han blev både blå och rutig. Med den nya färgen kom Sean Claud på att han äntligen kunde sno Mona Lisa, efter som det nya larmsystemet på Louvren inte kände igen mönstret på det lilla djuret. Men otur för Sean var att Sigvard var god vän till Batman och förvarnande honom om Sean´s planer. Med sin Batmmobil ringde han upp museet och sa åt dem att byta färgen från blå till grön och installera ett luktkänsligt system som skulle känna igen det speciella fotgiftet som Sean´s fötter utsöndrade. 

Sean gick ovetande till museet och skulle just slå till då larmet gick, en lucka i taket öppnades och tusentals, åter tusentals, grodor trollade ut över honom. Det var vida känt att Sean Claud´s största fobi var just grodor, och han var därför paralyserad av skräck. Med sin nya partner i striden mot brott hade Batman vunnit igen! Sen åt alla som överlevde en stor semla och sov gott om natten."