Clementinernas tid är kommen

"Han är ett monster! Han kommer äta våra barn! Han kommer ta våra liv!" Clementin-folket hade krismöte i köket, om deras framtid och vad de måste göra för att försäkra sig om den. Batman måste bort, det var de alla överens om. De hade kommit till den nya världen i hopp om ett nytt liv, i fred och jämlikhet. Här skulle finnas jobb åt alla, de skulle kunna ha någonstans att bo och bilda familj. Det nya landet var köket hemma hos Nattens Väktare och det var vackert och utlovade många saker. Men egentligen var det ingen som visste så mycket om köket och vad som egentligen hände där. Historierna de hört om välgång och lycka var baserade på lögner. I köket delade alla clementiner samma öde - de skulle alla bli uppätna. En sanning som blev klarare för för clementinerna för var dag som gick.

På deras krismöte togs många våldsamma förslag upp, allt för många blodiga detaljer för att skrivas på en trevlig blogg som denna. Om bara Den Svarta Riddaren hade hört allt som sades om honom hade han varit mycket oroad. Men faktum var att Batman faktiskt visste precis vad som sades om honom och han var definitivt inte oroad. Samma sak skedde varje år, under clementinsäsongen. Så fort clementiner började försvinna eller blev uppätna fick de panik. Men de var bara små, runda bollar och kunde egentligen inte göra så mycket, mer än att, i bästa fall, smaka väldigt dåligt. 

Frågan var bara, varför hade inte Den Svarta Riddaren dåligt samvete för sitt årliga massmord om han nu visste hur plågsamt det var för dem? Sanningen var den att clementinerna förtjänade det. Clementiner var ena riktiga svin. De såg sig som så mycket mer än alla andra frukter, då de var både klyftiga och söta. De mobbade bananer för att de var krokiga, äpplen var lättstötta typer och päron var pinsamma. Hallonen var ena riktiga blåbär och blomkålen var inte ens en frukt. Det fanns inga gränser för vad clementinerna kunde hitta på att retas om. De var fruktansvärda, kort sagt. 

Så när clementinernas ångestfulla skrik ekade mellan väggarna hemma hos Nattens Väktare, var det i själva verket ett tecken på att rättvisa äntligen skipats. Frukterna var hans vänner och ingen, inte ens en clementin, skulle få bråka med dem! Han var försvarare av de svaga, även om de så var frukter.