Nattens Väktare möttes av en blick som verkade kunna ge svar på världens samtliga mysterium. För endast en kort sekund såg de på varandra. En sekund som sträcktes ut till en oändlighet genom vilken han föll handlöst. Det verkade som att han föll för alltid, att han aldrig skulle landa. När han väl gjorde det landade han i en stor, röd soffa med huvudet i hennes knä. Hon såg på honom och log. Batman var den lyckligaste mannen i hela världen och de skulle dela sina liv med varandra. De älskade varandra och ingenting i hela världen kunde ändra på det!
"Det blir 71 kr, tack", sa hon och i samma ögonblick försvann den röda soffan, kärleken och evigheten. "Öhhmm… Ja, just det…", svarade den Svarta Riddaren skakigt och letade redan på lite mynt i fickan som han gav till kassörskan. Hon var så vacker att han inte kunde tro att allt bara var en dröm. Men det var en vacker dröm. Med svävande steg, så som att gå på moln, gick han mot butikens utgång. En bekant röst åkallade hans uppmärksamhet.
"Ursäkta! Du glömde dina varor", ropade kassörskans underbara röst medan hennes underbara hand vinkade efter honom.
När Batman klev ut från butiken (med sina varor) var han fylld av en fantastisk känsla. Han var förälskad och det var underbart. Han gick hem, tappade upp ett bad och berättade allt för sin badanka, som lyssnade så hänfört en badanka kunde lyssna. Det var en fantastisk kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar