Det var sannerligen en olycksbådande natt, den natten då Nattens Väktare tog en titt i sitt kylskåp efter något att äta. Efter att noggrant letat igenom hela köket hade han endast hittat en burk pesto, samt några halvtomma flaskor whisky. Han matvanor var inte bara hemska, de var t.om. obefintliga.
Det hade varit en typisk metafor för Den Svarte Riddaren att säga att vinden röt som ett hungrigt lejon. Men just i natt var det han själv som gjorde det. Smygandes genom genom skuggorna kom han, målmedvetet. Regnet tycktes oupphörligt och kölden bet i hans kind. Det brydde han sig inte om, målet var det enda han såg. Han var på väg dit där borden alltid var dukade med oändliga mängder av den mest fantastiska mat. Där fick man äta sig mätt och om man ville fick man fortsätta ändå. Maten tog aldrig slut. Där var varje dag en högtidsdag, glada skratt och skumman de öl. Ett paradis för en Maskerad Hämnare. Han var på väg hem till sin mor.
När han kom innanför dörren möttes han av en tragedi. Idag lagades ingen mat, ty familjen hade förslavats framför en televisionsapparat. Endast en mager stackars pojke satt kvarglömd ute i hemmets kök och värmde några sorgliga små pommes strips i ugnen. Det var den där typen av mardröm man inte vaknar ur, den bara fortsätter. Batman tog några pommes i en medioker porslinsskål med fruktmotiv målat på. Han öppnade en liten folköl också, men det var en klen tröst.
Var är världen på väg när det inte ens finns mat hos mamma? Ack, dessa helvetes apparater som sprutar ut sina slätstrukna tv-program och för befolkningen att sakta somna ifrån världen och det som är viktigt. Dåliga nyheter och dåliga program varvat med reklam om allt man aldrig kommer vara intresserad av. Det gjorde honom arg! Sen glömde han allt ihop och såg några avsnitt "Vänner" med familjen och blev på bättre humör. Slutet gott, allting gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar