"Det här är mer än jag orkar med just nu!" vrålade Nattens Väktare till innevånarna i sitt kylskåp. Det var fullt uppror bland grönsakerna som börjat känna att deras liv var meningslösa. De ville ligga hemma hos en ambitiös och intresserad kock, någon som skulle bry sig om att göra något spännande av dem. Hemma hos en trött superhjälte som Batman var deras liv bortkastade.
Så här i frukosttid var han lättretlig och det borde grönsakerna veta. Han brukade morra åt dem för att de alltid låg i vägen när han skulle hämta sin filmjölk. Men idag verkade det som att samtliga boende i kylskåpet strunta blankt i hur vida den Svarta Riddaren hade ett trevligt morgonhumör eller inte. De hade fått nog nu och inte bara grönsakerna protesterade. Den dåliga stämningen hade smittat av sig på andra individer - grädden hade blivit sur, köttbullarna var så trötta att de fått gråa hår och äggen som vanligtvis var frigående och glada sittstrejkade nu i sin kartong. Klagomålen ekade mellan kylskåpens hyllor och fack.
Nattens Väktare röt efter tystnad men tvingades inse att detta var en situation som krävde diplomatiska metoder, vilket inte var hans starka sida så här tidigt på morgonen. Han slängde igen kylskåpsdörren och tog en kopp te med sig till vardagsrummet. Allt för sent insåg han att detta te var en lömsk torped, skickad av grönsakerna för att mörda Batman. I rätt valt tillfälle hoppade det upp ur koppen, vrålade ilsket om blod och bråd död för att slutligen landa i Batmans knä! Resultatet var förödande. Hans byxor var blöta och luktade kanel och ingefära. Humöret som redan var på botten uppfann en ny botten av vara på. Och allt te var slut. Hans tre inre jag skrek i mun på varandra efter hämnd. Han fick lugna dem med ett äpple som legat i vardagsrummet under natten och därför var neutralt i det krig som nu blommat upp. Det och ett par nya byxor.
"I natt", tänkte han, "ska jag göra pytt-i-panna av er allihop, era jävlar!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar