"71 kronor, tack", sa hon och såg honom djupt in i ögonen. Något mer sa hon inte. Inte verbalt i alla fall. Hennes blick däremot, den sa betydligt mer. Den sa något i stil med: "Ta mig i din famn är bär hem mig! Låt oss älska varandra tills tidens ände och släpp mig inte förrän mitt hjärta slutat slå!" Nattens Väktare försökte hitta ett svar till henne, utöver de 71 kronorna som han gav henne i jämn växel. Det var som att allt liv runt omkring dem stannade upp och väntade på vad han skulle säga. Det var deras stund, världsalltet kretsade kring dem och den heta passion som utspelade sig mellan dem var gränslöst laddad.
Mitt i det som med största sannolikhet skulle ha blivit en glödande het kyss blev de avbrutna. Mannen som stod efter Batman i kön trängde sig mellan dem och på en sekund var romansen och alla de rosa moln som för en stund omringat dem, de som bortblåsta. Mannen var i Batman´s ålder, men mycket fulare. Han ursäktade sitt dåliga uppförande med att han hade bråttom och därför fick avbryta deras konversation så han kunde få betala. Men det var uppenbart för Den Svarta Riddaren att han egentligen bara var ute efter HANS kassörska. Mannen log smörigt mot henne och försökte förföra henne med jämn växel och smålustiga fraser! Han kopierad bara allt det Batman själv brukade göra! Skulle han stöta på henne kunde han i alla fall hitta på några egna knep!
Mannen packade ihop sina saker i en plastkasse och Batman önskade att kassen skulle gå sönder i bottnen och att allt skulle trilla ut, mitt framför kassörskan. Men det hände aldrig. Han sa "Hej då!", till henne, med en tillgjort vänlig röst och gick ut ur butiken. "Äntligen är han borta", tänkte Nattens Väktare och skulle just återgå till sin lilla romans med kassörskan då han upptäckte att det stod en ny man där och flirtade precis lika skamlöst som den förra. Vad värre var att kassörskan själv inte verkade märka hur dessa sliskiga typer stötte på henne. Batman var uppenbarligen tvungen att ta tag i saken på egen hand. Han knuffade bort sin nya rival, så att han själv stod framför kassörskan. Hon tittade upp och såg först förvånad ut över att se honom där igen, men sen log hon och sa lugnt:
"71 kronor, tack". Mannen som Batman knuffat bort flinade tyst för sig själv och tittade på när han, något förvirrad, betalde för även denna kundens varor.
Hon var vackrast i världen, men ack så fåordig. "71 kr, tack", var tydligen allt hon sa. Hade det kanske en djupare betydelse som inte Den Svarta Riddaren inte såg? Var det ett kodord? Tämligen betänksam gick han hem och la sig i sitt badkar.
"71 kronor, tack", upprepade han för sig själv gång på gång i ett försök att förstå vad kassörskan försökte säga honom. Badankan lyssnade frustrerat på honom när han smakade på orden, om och om igen. Hade han tappat förståndet helt nu? Hon visste bara att om han inte slutade tjata om sina 71 kronor snart, skulle hon själv förlora förståndet. Men vad vet väl en badanka om att knäcka koder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar