I en snygg kostym och med en liten men dödlig pistol smög Nattens Väktare runt i mörkret. Hans ärkefiende gömde sig bland skuggorna och väntade på att Batman skulle tappa koncentrationen för blott en sekund. Det var något som förvisso var väldigt ovanligt, då Batman var världens farligaste MI6-agent med rätt att döda. James Batman, kodnamn 007, tappade som gott som aldrig koncentrationen.
En lampa tändes plötsligt bakom honom och siluetten av en vacker, halvnaken kvinna dansade fram i ljuset. Hennes två förföriska ögon lyste inbjudande mot honom. Agent 007 tappade hakan, pistolen och värst av allt - koncentrationen. Konsekvensen lät sig inte vänta. Ett skott från skuggorna där hans ärkefiende stod gömd, träffade honom i ryggen. Han gav ifrån sig ett högt skrik, men märkte snart att han mot all logisk förklaring varken blödde eller dog. Ett till skott träffade honom och Batman märkte nu att det inte var pistolkulor, det var små radergummin.
Med ett ryck vaknade Den Svarta Riddaren från sin dröm, sittandes i en biosalong med en massa andra människor. Intill honom satt hans gamla vän, den ökände superhjälten Mad Bro*, vars specialitet var att kasta radergummin på särskilt snärtiga och tillrättavisande sätt. Han förklarade för Batman att han borde koncentrera sig på filmen istället för att sitta och drömma. Sen vände han åter blicken mot den vita duken där den senaste Bond-filmen visades. Med en suck återgick även Batman till filmen. Han önskade att han var 007 på riktigt. Vem vill vara en tråkig superhjälte när man kan vara en häftig MI6-agent?
*The Mad Bro, alla kramgoa nallebjörnars svar på Stålmannen. Han kunde förvisso inte skjuta laser med ögonen som Stålmannen och han kunde inte flyga. Och alldeles säkert var han inte okrossbar heller. Den enda likheten mellan Mad Bro och Stålmannen var egentligen, och i all enkelhet, att han var AWSOME! (eller som Batman själv skulle sagt, en ganska häftig kille) Dessutom var han ruskigt duktig på att tillreda lemonad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar